Arkiv för web 2.0

Slutet för anonymiteten på internet?

december 2, 2008 vid 9:32 e m · Arkiverad under identitet, offentligt/privat, självpresentation, sociala nätverkssidor, web 2.0, övervakning ·Taggad , , ,

I en artikel från ReadWriteWeb argumentera Sarah Perez att vi går mot slutet för anonymiteten på internet. Detta görs visserligen utifrån ett amerikanskt perspektiv. Men jag vill nog hävda att utvecklingen även gäller utifrån ett svenskt perspektiv. Då det är en utveckling av hur webbsidor och tjänster fungerar, som även berör oss. Detta för att det finns ett visst antal tjänster och leverantörer som dominerar på internet. Det som sker inom dessa skapar återverkningar på mindre tjänster och leverantörer, inte då sagt att de stora leverantörerna alltid är snabbast med innovation men det är dessa leverantörer som människor i stor utsträckning använder.

  • Än så länge är det vi gör på internet är fragmenterat i bitar om oss själva, vi publicerar foton på ett ställe, är medlemmar i flera olika sidor osv.
  • Det finns fall (i USA) där domare har dömt en person till att den inte får skapa en fiktiv person på internet. Vilket kan leda till konsekvensen att fler människor inte är anonyma på internet. Jag känner inte till något liknande fall i Sverige.
  • Olika leverenatörer vill att vi använder oss av våra riktiga namn. Som Facebook Connect, Google Connect etc. Dessa vill göra det möjligt att alla sidor på nätet kan bli ”sociala”, vi kan möta andra personer som besöker vissa sidor osv.  Detta gäller också för Facebook i allmänhet. Facebook dominerar som social nätverkssida och vi använder (ofta) vårt riktiga namn och har våra ”riktiga” vänner där (läs detta inlägg!)
  • Tjänster som OpenID kommer göra det möjligt att samla alla internetkonton under ett och samma konto. Detta skapar ”psykologiska” konsekvenser på så sätt att vi inte är utspridda på internet. Frågan är om man kan spåra en persons gärningar genom OpenID.
  • Google. Genom att använda deras tjänster så vet dom vem du är och vad du gör. Vad jag vet så kommer det vara möjligt i internet explorer 8 att göra så att Google inte sparar information om oss (som sedan bland annat används för att rikta reklam till oss) Läs mer här.
  • Det offentliga kommer att ta över. Vi vågar inte vara privata när vi ser vilka negativa konsekvenser det kan ha. Som att vi inte får ett jobb på grund av att vi har blivit taggade på opassande privata bilder som finns tillgänligt på nätet. Snarare kommer det vara så att det privata kommer förbli privat och särskiljas från det offentliga där det nu har ingått.


Kommentera

Konsumtionshemmets förvandling? En ny chans att byta och ge bort saker med hjälp av internet

september 29, 2008 vid 1:17 e m · Arkiverad under konsumtion, sociala rörelser, web 2.0 ·Taggad , , , , , , , ,

Det har blivit en långtgående trend, som inte behöver vara speciellt specifik för vår tidsperiod,  att återanvända gamla varor och sätta in dem  nya sammanhang. Det finns stabila institutioner, eller snarare second-hand affärer, som möjliggör köp av begagnade kläder och andra varor. Detta bidrar till att förlänga en varas livstid och dess period för att vara del av en byteshandel med (ekonomisk som social) profit. Ytterligare ett steg kan tas om kontaktfamiljer upprättas, eller nätverk av gemensamt utbyte, eller gåvor, av varor.

Låt oss säga att en person eller gruppsammansättning (exempelvis en familj) håller på att renovera sitt köket i sin bostadsrätt. Skåpluckor, spis, lampor med mera håller på att bytas ut. Det var tio år sedan köket renoverades senaste gången. De lägger undan det som blivit över, som det inte är något fel på. Vissa lägger här ut en annons på någon informationsförmedlar webbsida för försäljning (exempelvis Blocket) och skriver att det finns diverse saker att hämta mot betalning eller gratis (på så sätt behöver de inte åka och kasta det för förbränning).

Den nya modellen som kan möjliggöras är att med hjälp av internet skapa en tjänst där allt går ut på att  byta eller ge bort saker, på så sätt kan saker återanvändas i väldigt stor utsträckning. Detta leder till att naturens resurser inte slits ut i lika hög grad som förut, att det kan ske ekonomiska besparingar. Nackdelen, kan också ses som något positivt, är att den (primära) konsumtionen kommer att minska (beroende på hur brett sådan här verksamhet sträcker sig).

Detta är en potential som finns lagrad på internet, på samma sätt som många familjer/personer delar på en och samma bil och bokar tider för användning av den på internet. Kollektiv möts, trådar skjuts ut från internet, det lockar till aktivitet på och utanför internet (dvs. i vardagen). Det som händer är att organiseringen av det som sker utanför internet skapas med utgångspunkt från en internetbaserad aktivitet. Mediet har, som sagt, en inneboende potentialitet, nu handlar det om att förvärva denna potentialitet för att forma framtida mänsklig aktivitet, som i viss mån är styrd över vad som faktiskt möjliggörs på internet tillsammans med sin egen kreativitet.

Kommentarer (2)

Angående det sociala nätverkets utbredning på sociala nätverkssidor och de sociala relationernas kvalitet

september 11, 2008 vid 10:23 f m · Arkiverad under 1, självpresentation, sociala band, sociala nätverkssidor, syndikering, web 2.0, övervakning ·Taggad , , , , , , ,

Aristoteles dygdetik, där idealet är att vi ska sträva efter proportionalitet: varken gå till överdrift eller underdrift, sätts på prov med ny digital kommunikationsteknik. Överflödet av statisk  envägskommunikation möjliggör oproportionalitet. Å andra sidan, vem avgränsar vad som är proportionellt med avseende på syfte och mål. Exempelvis, antalet vänner som kan underhållas i förhållande till den möjliga insatsen har förändrats.

För det är besvärlig uppgift att återgälda många människors tjänster och ens eget liv hinner inte till för att fullgöra den dessutom är det överflödigt att ha flere [så!] sådana vänner än vad som är tillräckligt för ens eget liv, och det utgör ett hinder för en ädel livsföring. De behövs alltså inte. Likaså räcker det med några få vänner för ens nöjes skull, på samma sätt som litet krydda i maten är tillräcklig
(Aristoteles 1967, s. 272)

Vad då aynkrona/envägs- kommunikationstjänster gör är att de gör det möjligt att underhålla fler sociala relationer. Detta då rummet upphör och blir utsträckt i tiden. Ett aktuellt exempel blir då ”news feed”, flödet av aktivitet bland ens sociala kontakter på Facebook. På detta vis skapas information och viss mån en förståelse för vad den andra personen är och gör. Detta handlar dock inte om att kvalitativt stärka den sociala relationen, istället är det ett slags konstgjord andning. Då observationen inte medför ett direkt deltagande mellan parterna. Inte heller behöver det direkta deltagandet i asynkron kommunikation stärka det den sociala bandet kvalitativt. Det lyckade samspelet är beroende av den sociala relationens utformning i andra sociala sammanhang.

Måttfullheten och betydelsen i de enskilda sociala relationerna kan sättas ur spel då antalet överskrider en kognitiv, social och emotionell förmåga att handskas med. Detta är beroende av de sociala relationernas syfte, är det sociala relationer för nyttans skull kan det instrumentella underhållningen med asynkron information och belägenheter vara tillräckligt. Men däremot mer varaktiga och reciproka, där engagemanget i den andra ska övergår till en gemensam förståelse av varandras perspektiv, bli lidande. Måttfullheten blir då dock fortfarande vägledande för dessa, en utvald skara, precis som ” litet krydda i maten är tillräcklig”.

Visst möjliggör tekniken, men den separerar oss, och får oss att förlita oss på verktyg. Livet blir förs genom rader av programmering. ”Jag och du” blir till ”jag-det-du,” men vi kan alltid överskrida tekniken, och emotionellt engagera oss på varsitt håll.

Litteraturförteckning

Aristoteles. (1967). Den nikomachiska etiken. (M. Ringbom, Övers.) Göteborg: Daidalos.

Kommentera

Vårt medierade liv på internet

september 9, 2008 vid 8:28 e m · Arkiverad under McLuhan, användare/internet, digital footprint, emotioner, internetsociologi, kollektiva handlingar, offentligt/privat, självpresentation, skam, smart mobs, stolthet och skam, teknologisk utveckling, web 2.0 ·Taggad , , , , , ,

Skillnaderna mellan de medierade livet på internet och det utanför, med avseende på sociala relationer, behöver inte vara så olikt varandra. Aktiviteter medieras på internet och relationsbyggande bygger på för-existerande relationer. Tendensen är att inkludera livet utanför internet till internet, och vise versa, dvs. integrationen av internet i vardagen. Facebook utgör ett ypperligt exempel på hur dessa två världar möts samman och i förlängningen kan förstärka varandra. Detta då tjänsten baserar sig på för-existerande sociala relationer, från utanför internet. Möjligheten att förlänga nätverket på tjänsten blir beroende om man har haft kontakt med personen utanför internet.

Chansen att lära känna helt nya människor, från helt andra geografiska platser minskar. Marshall McLuhan menade att media, och teknikens utveckling, skulle skapa en ”global by”. En by där man kan känna sig mer nära FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon än ens närmsta granne. Andra tankar kring detta är om att varje människa känner varandra i sex steg från varandra (se här).

Men om man avfärdar Facebook helt som en offline-replika så är man inne på fel spår. Facebook möjliggör kollektiva handlingar mellan personer som aldrig behöver ha träffat varandra tidigare. Detta kan ske genom spontana arrangemang, som att samla personer för en demonstration mot djurhållningen i Sverige. Än så länge är det många triviala uppslutningar som inträffar, som att samla personer till en knattematch i fotboll (läs tidigare inlägg). Det finns dock en oerhörd makt i detta, det är lätt att kalla det för demokrati, men det är en instabilitet som skapas. Människor kan agera utan förnuft och skapa oåterkalleliga situationer.

Detta kan relateras att människor ”skammar” varandra på internet, filmklipp och berättelser om pinsamma händelser kan spridas och fastna på internet. Många saker fastnar på internet, det skapas digitala fotavtryck. Vem är du? Är en fråga som med rätta ställs av människor, men alltför ofta så kommer svaret från en sökning på Google.

Kommentera

Webb 2.0-ifering av blocket.se

september 6, 2008 vid 5:37 e m · Arkiverad under ajax, data mining, syndikering, web 2.0 ·Taggad , , , , ,

Detta är den andra delen av den sista uppgiften som jag gjorde för min sommarkurs om webb 2.0 (se även, hur man kan tjäna pengar på webb 2.0, om social bokmärkeshantering och om vad webb 2.0 kan vara.

Mål

Presentera en affärsdrivande webbplats som betraktas inte ha anammat särskilt mycket av det som brukar förknippas med webb 2.0. Diskutera och föreslå webb 2.0-lösningar för webbplatsen.

Diskussion

Den affärsdrivande webbsida som kommer att diskuteras här är Blocket (www.blocket.se), som beskriver sig själv som Sveriges största köp- och säljmarknad. Denna tjänst förmedlar kontakt mellan konsumenter: köpare och säljare av begagnade varor. Blocket har haft ungefär samma utseende och funktionalitet i flera år. Annonser kategoriseras taxonomiskt och sökning sker i dessa kategorier. Profit skapas från att ta ut en fast avgift för att publicera annonser, profit kommer även från annonsförsäljning. Ur användbarhetsperspektiv kan det vara en fördel med att bevara en och samma design och funktionalitet. Det förslag som jag kommer att presentera kommer att bevara samma design och funktionalitet som finns idag. Men genom att lägga till webb 2.0-egenskaper så kan webbsidan bli än mer användbar och befästa Blockets dominans.

Ett viktigt ingrepp för att öka funktionaliteten och öka profiten för tjänsten är att skapa ett öppet API. Detta API skulle kunna ta emot olika förfrågningar från andra webbsidor. Parametrar som skulle kunna användas är olika nyckelord, orter, datum och pris. Detta gör det möjligt att göra mash-ups baserat på Blockets information. Profit kommer fortfarande genereras ifrån rådatan, då annonser fortfarande måste betalas för. Blocket har med andra ord data som är svår att återskapa, så länge annonserna fortsätter att komma in till tjänsten (O`Reilly 2005). För att ytterligare öka funktionaliteten i denna API kan annonser begåvas med användargenererade nyckelord som säljaren skapar för att beskriva objektet (O´Reilly 2005). Taggar generar taggmoln som gör att möjligheten att finna objekt som annars skulle bli svåra att finna möjliga och på så sätt utnyttjas den relativa långa svansen (O´Reilly 2005; Vossen & Hagemann 2007: 329). För att underlätta taggningen kan förslag presenteras. Taggning skulle även besökare kunna utföra och på så sätt utnyttja den kollektiva intelligensen men med risk för att denna funktion missbrukas. Dock handlar webb 2.0 om att lita på användarna av en tjänst (O`Reilly 2005). Det skulle även bli möjligt att prenumerera på vissa taggar, sökningar och kategorier med RSS/Atom-flöden. Denna information kan ingå i RSS-läsare och även denna information kan skapa mash-ups. Om användarna får möjlighet att spara annonser till sociala bokmärkessajter kan exponeringen för annonserna öka. Exempelvis kan det gå att publicera specifika annonser inom en grupp på Delicious som samlar på speciella bilar. Den långa svansen kan då utnyttjas än mer och nå nya segment av potentiella köpare (O´Reilly 2005; Vossen & Hageman 2007: 17ff). Utvecklingen av Blocket skulle överlag ske med ” perpetual beta”, för att analysera hur olika funktioner används av besökarna (O´Reilly 2005). Med informationen som besökarna ger ifrån sig i form av klick på länkar och med hjälp av ”data mining” kan webbsidan optimeras efter besökarnas behov.

Användarna ska kunna registrera sig på webbplatsen för att få tillgång till personliga RSS-flöden, förändringar bland sparade taggar och andra bevakningar. När användarna registrerar sig blir det också möjligt att samla in information om varifrån personen kommer, ålder, intressen och så vidare. Tillsammans med att analysera hur besökare klickar på webbplatsen så kan annonser rekommenderas för användaren, som passar dess ålder, intresse, var den bor någonstans, vad andra personer har klickat sig vidare till. Så det skulle också bli möjligt att via mash-ups använda mer dynamiska kartor som publiceras direkt på sidan istället för en länk till Enrio som idag. Om personen angett att den utnyttjar kollektivtrafiken kan färdvägar föreslås och mötesplatser anges. Den sociala informationen om besökaren och objektet kan också användas för att skapa relevanta annonser . Exempelvis kan annonser om flyttbilar visas om objektet till salu är stort och tungt. Dessutom kan enskilda registrerade användare utvärderas och betygsättas utifrån hur tidigare försäljningar har gått (jmf. Vossen & Hagemann 2007: 29).

När sökningar mot databasen sker kan förslag till sökord anges medan personen skriver in sina söktermer med hjälp av AJAX. På så sätt kan nya upptäckter göras genom dessa förslag. När sökresultatet presenteras kan även navigeringen ske med hjälp av AJAX, vilket innebär att webbsidan inte behöver laddas om. På så sätt kan besökaren klicka sig vidare och se fler annonser på kortare tid.

Referenser

O´Reilly, T., (2005), What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software, http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html, 2008-08-17

Vossen, G., Hagemann, S., (2007), Unleashing Web 2.0: From Concepts to Creativity, Morgan Kaufmann Publishers: San Francisco

Kommentera

Hur kan man tjäna pengar på webb 2.0: Fyra affärsmodeller

september 6, 2008 vid 5:23 e m · Arkiverad under affärsmodell, web 2.0 ·Taggad

Detta är den första delen av den sista uppgiften som jag gjorde för min sommarkurs om webb 2.0 (se även, om social bokmärkeshantering och om vad webb 2.0 kan vara.

Frågor som ska besvaras:

  • Vad finns det för generella affärsmodeller och principer som förknippas med webb 2.0?
  • Vad finns det för exempel på verksamheter som tillämpar dessa affärsmodeller och principer?

Diskussion

Vossen och Hagemann (2007: 241ff) beskriver fyra generella affärsmodeller som finns på internet idag: (1) provisionsbaserade, (2) annonseringsbaserade, (3) baserade informationsförmedling och (4) prenumerationsbaserade affärsmodeller.

(1). Provisionsbaserade affärsmodeller genererar profit genom att ta ut provision för att användare ska kunna utföra en viss tjänst (Vossen & Hagemann 2007: 243f). E-handel kan utföras mellan många olika aktörer, som mellan två företag (B2B), eller mellan konsumenter (C2C). I dessa fall finns det möjlighet att använda sig av provisionsbaserade lösningar. Ett exempel på en sådan tjänst är Blocket som tar ut en fast avgift för att publicera annonser på deras webbplats. För att öka förtroendet vid försäljning mellan konsumenter kan en pålitlig tredje part underlätta. Denna part ser till så att inga pengar utbetalas förens varan är mottagen (Vossen & Hagemann 2007: 32, 244). Internetgirot är ett sådant exempel. Tradera som är en auktionswebbsida som tar ut provision på vad ett objekt blir sålt för. Tradera har gjort det möjligt att integrera information om auktioner som finns på deras webbplats till andra webbsidor genom deras API, vilket även kan skapa nya innovativa mash-ups och generera mer profit för dess ägare genom att auktionen når nya besökare på andra platser (se Vossen & Hagemann 2007: 161ff).

(2). Användandet av annonser är välbeprövat för att generera profit från internetanvändning. Banners på webbsidor har använts länge. Google har format nya sätt att presentera annonser och för att utöka deras täckning och relevans. Google AdWords gör det möjligt att få annonsplats i form av sponsrade sökresultat vid sökning med Google. Söktermer köps i en budgivning tillsammans med hur populär sidan är (pagerank) så avgör det dess exponering vid sökningar på söktermerna (Vossen & Hagemann 2007: 227, 245). Google AdSense använder sig av samma annonsörer men gör det möjligt genom ett affiliateprogram att låta andra webbsidor presentera länkar som är relaterade till den aktuella sidan (Vossen & Hagemann 2007: 245ff). Betalning sker som mikrobetalningar per klick (pay per click) på länken till annonsören (Vossen & Hagemann 2007: 245, 248). Genom att tillåta att även små summor kan betalas för annonsering via Google är ett sätt att förlänga ”den långa svansen” (O´Reilly 2005; Vossen & Hagemann 2007: 248). Annonserna blir genom att kontextualiseras mer relevanta för besökaren.

(3). Affärsmodeller baserade på informationsförmedling handlar om att analysera den data som internetanvändare ger ifrån sig om deras vanor (Vossen & Hagemann 2007: 248). Tradedoubler är ett exempel på denna affärsmodell, då de spårar och analyserar onlineaktivitet, köpprocesser och interaktioner med sökord. De har även ett affiliateprogram för publicering av annonser.

Ju mer användare använder webbsidor desto mer data kan genereras och på så sätt underlättas analysen av hur sidan appellerar till dess användare (jmf. O´Reilly 2005). Genom att använda ”data mining” och analys av klickflöden går det att använda sociala data och kan skapa ett mervärde för användarna och profit kan genereras genom att denna information säljs (Vossen & Hagemann 2007: 251ff). Detta kan exempelvis skapa rekommendationer om liknande produkter eller sidor än den som besöks för tillfället, vilket bland annat bokförsäljningssidan Adlibris (www.adlibirs.se) använder sig av (jmf Vossen & Hagemann 2007: 30). Genom att använda data mining går det att analysera information från bloggar och liknande.  På så sätt kan en viral marknadsföringskampanj undersökas och en analys av spridningen av en vara eller varumärke kan utföras (Vossen & Hagemann 2007: 274). Tillgången till själva rådatan beskrivs av O`Reilly (2005) som ”the next ’Intel Inside’”, vilket betyder att stora vinster kan skapas genom att äga data som är svår att återskapa, som senare kan distribueras till andra webbsidor (jmf Vossen & Hagemann 2007: 251ff). Ett exempel på detta är Tele Atlas (www.teleatlas.com) som säljer satellitbilder. Profit kan då även skapas på lyckade mash-ups som kombinerar en tjänst med en annan, såsom WiFi-kartan (www.wifikartan.se) som kombinerar Google Maps med data skapad av användarna av tjänsten. Denna tjänst gör det möjligt att markera  platser med WiFi på en karta

(4). Prenumerationsbaserade affärsmodeller handlar om att prenumerera på en tjänst (Vossen & Hagemann 2007: 250). Ett exempel på denna affärsmodell, relaterat till internet, är internetleverantörer. Ofta används denna affärsmodell av tjänster baserade på öppen källkod, då extra tjänster, som support, görs möjligt genom prenumeration (Vossen & Hagemann 2007: 249). Program som skapas med öppen källkod delas och utvecklas, den kollektiva intelligensen används för att skapa något som en enskild individ skulle ha svårt av att klara av (O´Reilly 2005).

Referenser

O´Reilly, T., (2005), What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software, http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html, 2008-08-17

Vossen, G., Hagemann, S., (2007), Unleashing Web 2.0: From Concepts to Creativity, Morgan Kaufmann Publishers: San Francisco

Webbplatser

Adlibris, (www.adlibirs.se), 2008-08-24
Blocket, (www.blocket.se), 2008-08-24
Internetgirot, (www.internetgirot.se), 2008-08-24
Tradedoubler, (www.tradedoubler.se), 2008-08-24
Tradera, (www.tradera.se), 2008-08-24
Tele Atlas, (www.teleatlas.com), 2008-08-24
WiFi-kartan, (www.wifikartan.se), 2008-08-24

Kommentarer (1)

Social bokmärkenshantering: Delicious

augusti 17, 2008 vid 5:34 e m · Arkiverad under 1, social bokmärkeshantering, teknologisk utveckling, web 2.0 ·Taggad , , ,

Återigen publicerar jag en mindre text från min sommarkurs i informatik. Se en tidigare text om webb 2.0 här. Texten kontrasterar social bokmärkeshantering, som Delicious, med mer traditionella former av bokmärkeshantering i webbläsaren. Dessutom kopplas Delicious, som tjänst, samman med den sociala och teknologiska utvecklingen webb 2.0.

————————————————————————————

Det traditionella sättet att spara bokmärken är att samla dem i ett bibliotek i webbläsaren. Kategoriseringen av dessa bokmärken sker i foldrar som bildar hierarkiska strukturer, det är med andra ord en sortering per taxonomi. Ett alternativt sätt att organisera bokmärken, eller för den delen information, är att kategorisera bokmärken med nyckelord, eller taggar. Detta kallas för att utnyttja ett ”flat name space”, vilket webbtjänsten Delicious (http://www.delicious.com) utnyttjar. Kategoriseringen av bokmärkena sker inte i relation till varandra i olika hierarkiska positioner som bildar en struktur med olika nivåer. I detta system hamnar istället kategoriseringen, i form av taggar, på samma nivå och relateras till varandra med hjälp av taggarna (Vossen & Hagemann 2007: 202). När flera användare kategoriserar tillsammans på detta vis, som på Delicious, kallas resultatet för folksonomi. Bokmärken delas mellan användare via den internetbaserade tjänsten och populariteten i olika taggar skapar ett konsensus om hur bokmärken ska kategoriseras och kännetecknas i detta system (Vossen & Hagemann 2007: 201). Webb 2.0 kännetecknas just av sådan här användning av kollektiv intelligens, för att skapa kunskap genom att involvera flera människors gemensamma aktivitet (O’Reilly 2005).

Delicious är ett av många exempel på en tjänst, det vill säga inte en mjukvara som installerats, för att skapa sociala bokmärken. Bakom kategoriseringen finns en personlig logik som annars brukar vara frånvarande när material kategoriseras hierarkiskt (Vossen & Hagemann 2007: 195; O’Reilly 2005). När flera användare, som har tillgång till tjänsten, sparar bokmärken skapas inte bara en uppsjö med olika taggar utan också möjligheter att söka igenom dessa och göra oplanerade upptäckter. Sådana skeenden kallas för ”serendipity” (Vossen & Hagemann 2007: 330). Detta sker ofta tack vare att mycket av den långa svansen framträder, det vill säga små som stora webbsidor kan uppmärksammas med hjälp av tjänsten (Vossen & Hagemann 2007: 17f, 329). Tjänsten blir dessutom bättre ju mer användarna använder den, ju fler bokmärken och taggar som läggs till, vilket kännetecknar utvecklingen inom webb 2.0 (Vossen & Hagemann 2007: 15f, 329; O’Reilly). Ytterligare ett kännetecken för webb 2.0 är att det existerar ett radikalt förtroende (”radical trust”), då användarna själva och godtyckligt får välja taggar för att kategorisera sitt material (O’Reilly 2005).

Genom att Delicious är en social tjänst är det också möjligt att prenumerera på bokmärken från andra användare, antingen genom att lägga till personen i ens nätverk på sajten, eller att skicka bokmärken till någon annan. Ett alternativt sätt är att använda RSS-flödet kopplat till en person, eller grupp som läses in av någon tjänst eller program, eller att dessa kopplas till olika webbsidor för att visa en aktivitet inom vissa taggar, grupper eller av en person. Detta möjliggörs av Delicious öppna API, som tillåter mash-ups och ”remixibilty”, som kännetecknar webb 2.0 (O’Reilly 2005). Användarna ses som medskapare till tjänsten, det är också tecken på det som kallas för webb 2.0 (O’Reilly 2005).

Vid situationen när bokmärken ska sparas är det möjligt att godtyckligt skriva in taggar som beskriver bokmärket, men det är också möjligt att se populära taggar och rekommenderade taggar. Genom att tillstå dessa alternativ kan det vara möjligt att skapa en större logik i en kategorisering av bokmärket. Det är dock inte tal om den semantik som avses med utvecklingen mot webb 3.0, där mer rigida struktureringssystem avses användas (jmf kapitel 5 Vossen & Hagemann 2007). Men att visa rekommenderade och populära taggar kan hindra kreativitet till att skapa nya taggar.

Referenser

O´Reilly, T., (2005), What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software, http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html, 2008-08-17

Vossen, G., Hagemann, S., (2007), Unleashing Web 2.0: From Concepts to Creativity, Morgan Kaufmann Publishers: San Francisco

Kommentarer (2)

”Vad är webb 2.0?”

juli 6, 2008 vid 9:13 e m · Arkiverad under emergens, tillgänglighet, web 2.0 ·Taggad , , , ,

Inom ramen för en internetbaserad kurs i informatik, som jag läser under sommaren, har denna fråga fungerat som utgångspunkt för kursen. Såhär gav jag ett avgränsat perspektiv på ett möjligt svar:

”Vad är webb 2.0?” För att besvara denna fråga kan först och främst begreppet i sig granskas. Med ”webb” indikeras att det handlar om internet, närmare bestämt webben. Benämningen ”2.0” indikerar en förändring från ett tidigare tillstånd: något som inte längre är ”1.0”, samt anspelar på den datorterminologi som används för att beteckna en version i utvecklingen av exempelvis datorprogram. Således kan begreppet stå för en ny fas, en ny version av webben, som har potential att uppgraderas till ännu en ny version. Men webben utvecklas inte revolutionärt, det är något som utvecklas över tid genom ett samspel mellan teknologisk innovation, ekonomiska förutsättningar och individers ianspråktagande av tekniken (Vossen & Hagemann 2007: 137). Webben är inte heller helt homogen, det som kan känneteckna webb 2.0 lär inte finnas i allt som existerar på webben, utan begreppet används för att framhäva vissa egenskaper och tendenser. Det handlar således om att framlägga karaktäristiska utvecklingsmönster.

I en av de grundläggande publikationerna om webb 2.0, av O´Reilly (2005), så presenteras begreppet som en utvecklingstrend och läggs fram i ett perspektiv för att intressera företag att lära sig mer och skapa profit på denna trend. Även Vossen och Hagemann (2007) har ett bias mot detta perspektiv, men ger en mer detaljerad beskrivning av det som presenteras av O´Reilly (2005). Däremot bygger inte dessa författare upp sitt ”webb 2.0-begrepp” på specifika egenskaper hos överlevarna av IT-bubblan, alltså konsekvensen av att IT-företag övervärderades vilket resulterade i flera börskrascher över världen, som O´Reilly (2005) gör i form av dikotomierna: före/efter IT-bubblan eller webb 1.0/webb 2.0. De ser snarare webb 2.0 som resultatet av samgåendet och samverkan mellan ”data”, ”funktionalitet” och ”socialisation”. Data är de tjänster och applikationer som utvecklats och presenteras på internet. Funktionalitet handlar om de teknologiska innovationer som möjliggjort utvecklingen av internets infrastruktur och slutligen socialisation som handlar om hur webben i själva verket används av personer och organisationer (Vossen & Hagemann 2007: 65).

Fokus har, i och med webb 2.0, förflyttats från att informationen på webben samlas i färdigförpackade statiska presentationer, som framförallt styrdes av företag och annonsörer, till att istället aktivera användarna av webben till att bli medskapare av det som presenteras för dem själva och för andra (Vossen & Hagemann 2007: 66). Detta nya engagemang väcker frågor om gränsen mellan privat och offentligt. Den förstorade rollen för den enskilde användaren visar sig i hur dess kompetens används i utvecklingen av tjänster på webben. Grundtanken är att tjänsterna ska bli bättre ju mer användarna använder dem (Vossen & Hagemann 2007: 15f). Detta baserar sig på att den skapade helheten (kompetensen/kunskapen) är större än de individuella delarnas kompetenser/kunskaper (se http://en.wikipedia.org/wiki/Emergence, 2008-06-30). Effektiv användning av detta fenomen, genom teknik och applikationer, skapar kunskap och produktiva samarbeten, som exempelvis det användargenererade uppslagsverket Wikipedia.

Tillgängliggörandet av kärndata, såsom exempelvis satellitkartor, som kan överföras till andra tjänster på webben skapar en ekonomisk vinstpotential att äga dessa kärndata (O`Reilly 2005). Förflyttningar av information över webben, som förefaller att vara gratis för slutanvändaren, har blivit snabbare och enklare genom teknologisk innovation och hanteras nu på ett mer effektivt sätt via applikationer som beter sig mer som skrivbordsbaserade applikationer i sin presentation för slutanvändaren (Vossen & Hagemann 2007: 67). Den information som finns tillgänglig på internet, eller exempelvis som produkter i internetbutiker, tenderar att ta till vara på webbens potential att skapa tillgänglighet för små och udda varor/information till att nå slutanvändaren (Vossen & Hagemann 2007: 18). Information går i riktning mot att nu ”stötas ut” och anpassas gentemot slutanvändaren behov, som att ta del av de senaste uppdateringarna av en webbsida, istället för ett repetitivt engagemang hos användaren (Vossen & Hagemann 2007: 167). Ofta tenderar detta nya engagemang till att skapa ett mervärde hos det ursprungliga information, som att ge ett omdöme om en produkt, och på så sätt bidra till utvecklingen av informationen (Vossen & Hagemann 2007: 67). Här väcks frågor om engagemang och förtroende mellan användare samt hur information uppmärksammas på webben.

Referenser

O´Reilly,T. , (2005), What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software, http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html, 2008-06-12<o:p></o:p>

Vossen, G., Hagemann, S., (2007), Unleashing Web 2.0: From Concepts to Creativity, Morgan Kaufmann Publishers: San Francisco <o:p></o:p>

Wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Emergence, 2008-06-30

Kommentarer (2)

Kritik mot litteratur om webb 2.0

juni 2, 2008 vid 11:10 f m · Arkiverad under web 2.0 ·Taggad , , ,

Bernhard Rieder reflekterar i ett blogginlägg över den stora flora av litteratur om webb 2.0 som finns tillgänglig. Han riktar kritik (vilket kan vara på sin plats), i 6 punkter, mot böckernas vetenskapliga relevans.

There are many things to be said about Clay Shirky’s recent book “Here Comes Everybody: The Power of Organizing without Organizations” and a lot has already been said. The book is part of an every growing pile of Web 2.0 literature that could be qualified as “popular science” – easily digestible titles, generally written by scholars or science journalists, which are generally declaring the advent of a new age where old concepts no longer apply and everything is profoundly transformed (knowledge, education, the economy, thinking, wisdom, organization, culture, journalism, etc.).

Kommentera

Sociologi och web 2.0

februari 21, 2008 vid 9:52 e m · Arkiverad under forskning, internetsociologi, web 2.0 ·Taggad , ,

Jag har läst David Beer och Roger Burrows artikel ”Sociology and, of and in Web 2.0: Some Initial Considerations” från 2007. De redogör för grunderna i web 2.0; kortfattat olika aspekter av: användargenererat innehåll, deltagande och kollaborationer. De ger många tydliga och stundtals underhållande exempel på olika web 2.0 applikationer och dess sociala konsekvenser. De diskuterar tre övergripande fenomen relaterade till web 2.0 (redovisas nedan).

a) Produktion och konsumtion av innehåll – dessa roller var tidigare separerade men börjar nu smältas samman. Internetanvändarna skapar, redigerar, delar och diskuterar innehåll samtidigt som de konsumerar innehåll.

b) Hur privat information tenderar till att hamna i det publika – detta kan omvandlas till frågor om vem som har tillgång till denna information, vad den används till och vad har det för emotionella och sociala konsekvenser.

c) Retoriken kring ”demokratisering” – ofta talas det om att Internet bryter ner hierarkier gränser och begränsningar när de i själva verket bygger upp nya hierarkier, gränser och begränsningar.

För att sociologiskt studera web 2.0 så måste man bli en deltagande observatör och se möjligheten att använda sig av web 2.0 applikationer i sin forskning för datainsamling. Som ett första steg förespråkar författarna en deskriptiv sociologi.

Kommentera