Arkiv för teknologisk utveckling

Nätkulturer och ”flash mobs” på den sociala nätverkssidan Facebook

januari 14, 2009 vid 8:44 e m · Arkiverad under facebook, globalisation, kultur, normer, offentligheten, smart mobs, social interaktion, sociala nätverk, sociala nätverkssidor, teknologisk utveckling ·Taggad , , , , ,

Som avslutning på en mindre uppsats som jag skrev inom ramen för min utbildning så diskuterar jag social antropologen Ulf Hannerz framställning om kulturell komplexitet. Kulturen är obeständig och är beroende av komplexa ”inflöden” och ”utflöden”.

Media är användandet av teknologi för att externalisera mening, vilket är något som skapar en kommunicerbarhet mellan människor utan ett behov av att vara i direkt samvaro (Hannerz 1992, s. 26)[1]. Multimediala internetmedium och teknologier har gjort det möjligt att överskrida det spatiala, temporala och tillfälliga för lagring av information i externaliserad form i gemensamma arenor för kommunikation och meningsskapande (jfr. Hannerz, 1992, s. 32). Detta har på sina håll skapat en kulturell komplexitet där olika kulturella flöden möts och blandas, vilket är beroende av den sociala strukturen. Det kulturella flödet finns överallt och även i medierad tillvaro där människor blir erfarbara för varandra genom medierad samvaro (jfr. Hannerz, 1992, s. 4). Detta blir möjligt genom att människor skapar artefaktuella förläningar av sig själva och gör sig själva tolkningsbara (jfr. Hannerz, 1992, s. 4). De existerar på internet som externaliserade former, eller yttre former, av sig själva, precis som det existerar avlagrade externaliserade former av mänsklig aktivitet på internet vilket fungerar som material för meningsskapande. Yttre form kan också tolkas som media, dvs. den form som möjliggör externalisering och inte själva produkten av denna aktivitet. Former för externalisering finns det ett stort utbud av på internet.

Den medierade omgivningen är i stor utsträckning mänskligt gjord även om förekomsten av artificiella processer, som programmerade skript, gör att den ursprungliga mänskliga aktiviteten för internet som medium döljs (jfr. Hannerz, 1992, s. 8 )[2]. Kunskap kan därför göras tillgänglig i symmetriska och asymmetriska flöden och där det exempelvis bildas nya former av arbetsdelning på internet i och med det nya former av kunskaper görs tillgängliga (jfr. Hannerz, 1992, s. 52). Den kulturella komplexiteten ökar i takt med att den externaliserade meningen ökar och därmed ökar även möjligheterna för att kritisk massa, och även serendipity, ska uppstå (Hannerz, 1992, ss. 8, 26, 48). För att koppla detta till Benedict Andersons begrepp ”imagined communities” så kan människor på internet känna att de har något gemensamt med andra människor trots att de inte träffats utanför mediet (Hannerz, 1992, s. 28). Men deras möten ska inte förringas, de är möten som sker i externaliserade utrymmen, och är en del av en kulturell spridningsprocess inom såväl som riktat utåt från internet och likväl kan de ta ytterligare social spridning. Internet ökar potentialen för många-till-mångakommunikation vilket kan skapa ett bredare och mer symmetriskt flöde av kultur, där fler kan vara producenter och konsumenter av kunskap och där periferin kan ta större utrymme som kulturförmedlare (jfr. Hannerz, 1992, ss. 85-89). Detta kan också förstås ligga bakom socialt organiserade kulturella apparater på internet, som till exempel användargenererade webbsidor och webbtjänster. Detta är något som förknippas med utvecklingen mot webb 2.0. Facebook är en sådan kommunikationsarena. Där finns det inneboende potential att utnyttja människors sociala nätverk för att skapa sociala organiseringar som formar aktiviteter såväl på som utanför internet[3].

På Facebook går det att skapa grupper som har mer eller mindre uttalade syften. Medlemmar till grupperna kan värvas på flera sätt. Inom Facebook värvas medlemmar bland annat genom att utnyttja människors explicita sociala nätverk eller att gruppen söks upp på annat sätt. Det är således intressegemenskaper som bildas. I fokus här är grupper som organiserar sig genom mediet för att genomföra så kallade ”flash mobs” i offentliga utrymmen. De utnyttjar således potentialen i att organisera människor på Facebook för att genomföra något som kan liknas vid konstformen happening. Några exempel tagna från Facebook: ett antal människor organiserar sig till att ”frysa till” på centralstationen en viss tidpunkt; vattenkrig där de som har röda tröjor och blå tröjor möter varandra på en offentlig plats; bilda en hejaklack för ett knattelag. Dessa händelser har engagerat över flera hundra människor.

Aktiviteten i sig styrs framförallt av ramverket rörelser och kan förstås som en subkultur som ämnar återta de offentliga utrymmena. Detta hamnar då i konflikt med statsramverket som ofta ses kontrollera de offentliga utrymmena. Marknaden har länge använt sig av happening och performances i reklamsammanhang men denna form av organisering sker utifrån människors eget engagemang till organisering. Den ingår i en kulturell komplexitet och en kamp om mening, som att den skulle kunna förstås som en kamp mot sunt förnuft: att inte bryta mot normer i de offentliga utrymmena. Men just normbrottet är en del av det kit som håller samman kulturen och gruppen. På så sätt kan det förstås som en motståndsrörelse som kastar om maktförhållanden i det offentliga utrymmet: de tar det offentliga utrymmet i anspråk. Mening och handlingsmöjligheter har tillgängliggjorts genom mediet.

Det finns ett kollektiviserat perspektiv, baserat på en kontextuell förståelse, om vad som ska ske, vilket formar gruppen och skapar dess tillhörighet till en subkultur (jfr. Hannerz, 1992, s. 70). Gruppen legitimeras och upprätthålls genom att finnas i en externaliserad form på Facebook och som i sig inte behöver redundans för sitt fortbestånd men meningsskapande till formen av redundans i vardagen kan generera ökat deltagande (jfr. Hannerz, 1992, s. 70). Stabiliteten inom gruppen och kulturen kan stärkas av en lyckosamt genomförd händelse som får kulturen att fortbestå. Det har uppstått en delad erfarenhet (jfr. Hannerz, 1992, s. 77). Dock om aktiviteten och de meningssammanhang som är kopplade till den upphör så upphör också subkulturen. Internet tenderar här att förstås som ett medium demokratiserar deltagande, men det finns personer som sätter agenda för vad och hur aktiviteten ska genomföras. Möjligheten att påverka kulturens benägenhet till förändring, det kulturella flödet, är därför ojämnt fördelat. Eller? Handlar det om ett samspel mellan olika likartade krafter? Kanske är det en chimär att det verkligen är ett många-till-mångamedium och där alla ha samma tillgång till det kulturella flödet. Samtidigt bör det beaktas att människor deltar med olika kulturellt bagage som kan skapa ytterligare kulturell komplexitet. Tillgången till kulturen är också begränsat av mediet och materiella tillgångar. Gruppen och kulturens förmåga att växa och fortbestå är beroende av förmågan att aktivera människor till engagemang och spridning av kulturen. Här är det viktigt att lyfta fram inre former, och kompetenser, som är nödvändiga för att utnyttja mediet för att förändra kulturella flöden genom att skapa externaliserade yttre former, såsom digital kompetens.

[1] Fenomenologin skulle här göra distinktioner mellan olika upplevelseformer för att nå kunskap (se Lübcke, 1991, ss. 51-52). Det medierade är inte givet i en direkt samvaro för subjektet, utan kan förstås som antingen något föreställt eller som något som talas och tänks på. På så sätt gör det medierade föremålet sig närvarande i avsaknad av den direkta upplevelsen. Detta handlar då om ett synteserande av perceptionsakterna inom subjektets intentionalitet riktat mot något genom ett perceptuellt begränsande medium.

[2] Detta kan jämföras med Karl Marx diskussion om varans fetischkaraktär: att ha blivit alienerad för det mänskliga arbete som ligger bakom varan.

[3] På och utanför internet ska här se som en förenklad abstraktion.

Litteraturförteckning

Hannerz, U. (1992). Cultural complexity – Studies in the social organization of meaning. New York: Columbia University Press.

Lübcke, P. (1991). Vår tids filosofi. Stockholm: Forum.

Kommentera

Totiki Me, eller att övervaka sig själv

oktober 1, 2008 vid 8:29 e m · Arkiverad under anonymitet, arbete/fritid, data mining, identitet, offline/online, självpresentation, självövervakning, sociala nätverkssidor, teknologisk utveckling, textbaserad kommunikation ·Taggad , , , , , ,

Det var någon vecka sedan jag testade Totiki Me för första gången. Det är en applikation på datorn (med ambitionen att även vara webbaserad) som prenumerar på uppdateringar från olika ”sociala tjänster” på internet, såsom händelser på Facebook. Jag tänkte först att det faktiskt fanns ett behov av de tjänster som applikationen tillhandahöll: att inte behöva logga in på många olika sajter ständigt och jämt. Det är fortfarande en fördel för mig efter att jag använt programmet ett tag. Dock är problemet snarast det att den information som förmedlas blir lösryckt från sitt sammanhang. Det är som att få en notis om något som sker, men att inte vara där det sker utan att behöva förflytta sig, istället för att vara där det sker direkt. Ytterligare ett steg från den faktiskt avsedda interaktionen har tagits.

En annan sak som gör programmet speciellt är dess synkronitet, att kunna hålla sig (nästan) konstant uppdaterad med information. Det tror jag kan förändra vårt beteende, genom att gränser rivs ner på så sätt att ännu ett steg mot att integrera ”sociala tjänster” i vår verksamhet vid datorn och att på sätt och viss närma sig synkron kommunikation (något som sker nästan samtidigt). Även om något sådant som synkron kommunikation sällan förekommer medierat, över internet, utan är något som är mer förknippat med ansikte-mot-ansikte-möten.  Dock är det väl en fråga om tolkning, då vi eventuellt kan hållas uppdaterade av andra människors beteende i en ganska strid ström (finns nog inga sådana applikationer som övervakar den andra personens datoraktivitet på en sådant sätt, men kommunikation med hjälp av webbkameror existerar). Viktigt att poängtera är att synkroniteten också kan leda till stress, som i så många andra områden där gränser bryts ner (som mellan arbete och fritid) kan detta bli till en del av att människor ska hålla sig uppkopplade och tillgängliga. Det kan gå så långt att det blir en förväntan, att du ska använda programmet och att svara snabbt när du kallas, det vill säga att du fått en notis om att någon har skrivit till dig.

Det handlar inte om att du blir övervakad, utan att du övervakar dig själv. För det är ju så att det är dig det handlar om där ute, hålla koll på vad andra människor gör med dig och att hålla sig á jour om vem du är och blir till.

Kommentarer (2)

Håll dig till dina vänner från ”verkliga världen” på Facebook

september 17, 2008 vid 5:56 e m · Arkiverad under data mining, offline/online, självpresentation, smart mobs, sociala relationer, teknologisk determinism, teknologisk utveckling, övervakning ·Taggad , , , ,

I en intressant artikel på Techcrunch berättas det om hur användare av en Facebook-applikation blivit avregistrerade från sidan. I applikationen, PackRat http://apps.new.facebook.com/packrat/, tilldelas användaren ett samlarkort och efter detta påbörjas en jakt efter dubbletter. Detta sker genom att andra användare läggs till som vän varvid samlarkort kan stjälas, bytas och köpas.

Facebook har dock tagit bort några användare av applikationen, eftersom de inte följer användaravtalet. I avtalet framgår det att de ”vänner” som finns på sidan ska motsvara dem som finns utanför internet; de ska vara autentiska. I ett e-post meddelande, till en borttagen användare, formulerades borttagandet såhär:

Please note that Facebook accounts are meant for authentic usage only. This means that we expect accounts to reflect mainly ”real-world” contacts (i.e. your family, schoolmates, co-workers, etc.), rather than mainly ”internet-only” contacts. As stated on our home page, Facebook is a social utility that connects you with the people around you, not a ”social networking site”. It is meant to help reinforce pre-existing social connections, not build large groups of new ones. If this is in direct contrast to what you expected as legitimate Facebook usage, I apologize for any confusion. This is simply the intention behind the site.
Techcrunch

Detta modifierades senare till:

We recognize and appreciate that each person uses Facebook based on their own interests and preferences and are happy to see people meeting new friends on Facebook. To ensure users are comfortable on the site and not burdened by unsolicited contact, we encourage users to add people that reflect their real-world connections and create trusted networks.
Techcrunch

På bloggen apophenia beskrivs detta förfarande som teknologisk determinism, då användarna inte är i kontroll över hur sidan ska användas, utan användningen ska styras utifrån en förutbestämd idé om hur sidan ska användas. Det finns därför begränsningar i vad användaren får göra.

Detta kan ses stå i kontrast till vad ”webb 2.0″ menar med radikalt förtroende för dess användare, och därmed även för hur de använder sidan. Viktigt att betona är att Facebook, i praktiken, redan stödjer unidirektionella relationer (sådana som bara existerar över internet). Användarna interagerar i olika grupper på sidan eller träffas över sidan för att sedan träffas utanför internet (se exempelvis detta tidigare inlägg).

En del av att förutspråka denna (skenbara) autencitet kan vara för att skapa ett förtroende mellan användare, att det handlar om det faktiska livet utanför internet, på Facebook, och inte en medierad motsvarighet. Detta blir då något skenbart, för interaktioner sker annorlunda på internet än utanför internet. Eller så kan det vara fråga om att Facebook är intresserad av förmedla riktad reklam, där ”påhittade identiteter” via relationsskapande på internet inte ses till vara ett uttryck för den personens faktiska sociala nätverk. Därmed skulle det inte bli möjligt att samla information, och göra samma tolkningar, som en ”autentisk” motsvarighet. Detta är självklart spekulationer, men det kan ändå vara värt att beaktas.

Kommentarer (1)

Vårt medierade liv på internet

september 9, 2008 vid 8:28 e m · Arkiverad under McLuhan, användare/internet, digital footprint, emotioner, internetsociologi, kollektiva handlingar, offentligt/privat, självpresentation, skam, smart mobs, stolthet och skam, teknologisk utveckling, web 2.0 ·Taggad , , , , , ,

Skillnaderna mellan de medierade livet på internet och det utanför, med avseende på sociala relationer, behöver inte vara så olikt varandra. Aktiviteter medieras på internet och relationsbyggande bygger på för-existerande relationer. Tendensen är att inkludera livet utanför internet till internet, och vise versa, dvs. integrationen av internet i vardagen. Facebook utgör ett ypperligt exempel på hur dessa två världar möts samman och i förlängningen kan förstärka varandra. Detta då tjänsten baserar sig på för-existerande sociala relationer, från utanför internet. Möjligheten att förlänga nätverket på tjänsten blir beroende om man har haft kontakt med personen utanför internet.

Chansen att lära känna helt nya människor, från helt andra geografiska platser minskar. Marshall McLuhan menade att media, och teknikens utveckling, skulle skapa en ”global by”. En by där man kan känna sig mer nära FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon än ens närmsta granne. Andra tankar kring detta är om att varje människa känner varandra i sex steg från varandra (se här).

Men om man avfärdar Facebook helt som en offline-replika så är man inne på fel spår. Facebook möjliggör kollektiva handlingar mellan personer som aldrig behöver ha träffat varandra tidigare. Detta kan ske genom spontana arrangemang, som att samla personer för en demonstration mot djurhållningen i Sverige. Än så länge är det många triviala uppslutningar som inträffar, som att samla personer till en knattematch i fotboll (läs tidigare inlägg). Det finns dock en oerhörd makt i detta, det är lätt att kalla det för demokrati, men det är en instabilitet som skapas. Människor kan agera utan förnuft och skapa oåterkalleliga situationer.

Detta kan relateras att människor ”skammar” varandra på internet, filmklipp och berättelser om pinsamma händelser kan spridas och fastna på internet. Många saker fastnar på internet, det skapas digitala fotavtryck. Vem är du? Är en fråga som med rätta ställs av människor, men alltför ofta så kommer svaret från en sökning på Google.

Kommentera

Social bokmärkenshantering: Delicious

augusti 17, 2008 vid 5:34 e m · Arkiverad under 1, social bokmärkeshantering, teknologisk utveckling, web 2.0 ·Taggad , , ,

Återigen publicerar jag en mindre text från min sommarkurs i informatik. Se en tidigare text om webb 2.0 här. Texten kontrasterar social bokmärkeshantering, som Delicious, med mer traditionella former av bokmärkeshantering i webbläsaren. Dessutom kopplas Delicious, som tjänst, samman med den sociala och teknologiska utvecklingen webb 2.0.

————————————————————————————

Det traditionella sättet att spara bokmärken är att samla dem i ett bibliotek i webbläsaren. Kategoriseringen av dessa bokmärken sker i foldrar som bildar hierarkiska strukturer, det är med andra ord en sortering per taxonomi. Ett alternativt sätt att organisera bokmärken, eller för den delen information, är att kategorisera bokmärken med nyckelord, eller taggar. Detta kallas för att utnyttja ett ”flat name space”, vilket webbtjänsten Delicious (http://www.delicious.com) utnyttjar. Kategoriseringen av bokmärkena sker inte i relation till varandra i olika hierarkiska positioner som bildar en struktur med olika nivåer. I detta system hamnar istället kategoriseringen, i form av taggar, på samma nivå och relateras till varandra med hjälp av taggarna (Vossen & Hagemann 2007: 202). När flera användare kategoriserar tillsammans på detta vis, som på Delicious, kallas resultatet för folksonomi. Bokmärken delas mellan användare via den internetbaserade tjänsten och populariteten i olika taggar skapar ett konsensus om hur bokmärken ska kategoriseras och kännetecknas i detta system (Vossen & Hagemann 2007: 201). Webb 2.0 kännetecknas just av sådan här användning av kollektiv intelligens, för att skapa kunskap genom att involvera flera människors gemensamma aktivitet (O’Reilly 2005).

Delicious är ett av många exempel på en tjänst, det vill säga inte en mjukvara som installerats, för att skapa sociala bokmärken. Bakom kategoriseringen finns en personlig logik som annars brukar vara frånvarande när material kategoriseras hierarkiskt (Vossen & Hagemann 2007: 195; O’Reilly 2005). När flera användare, som har tillgång till tjänsten, sparar bokmärken skapas inte bara en uppsjö med olika taggar utan också möjligheter att söka igenom dessa och göra oplanerade upptäckter. Sådana skeenden kallas för ”serendipity” (Vossen & Hagemann 2007: 330). Detta sker ofta tack vare att mycket av den långa svansen framträder, det vill säga små som stora webbsidor kan uppmärksammas med hjälp av tjänsten (Vossen & Hagemann 2007: 17f, 329). Tjänsten blir dessutom bättre ju mer användarna använder den, ju fler bokmärken och taggar som läggs till, vilket kännetecknar utvecklingen inom webb 2.0 (Vossen & Hagemann 2007: 15f, 329; O’Reilly). Ytterligare ett kännetecken för webb 2.0 är att det existerar ett radikalt förtroende (”radical trust”), då användarna själva och godtyckligt får välja taggar för att kategorisera sitt material (O’Reilly 2005).

Genom att Delicious är en social tjänst är det också möjligt att prenumerera på bokmärken från andra användare, antingen genom att lägga till personen i ens nätverk på sajten, eller att skicka bokmärken till någon annan. Ett alternativt sätt är att använda RSS-flödet kopplat till en person, eller grupp som läses in av någon tjänst eller program, eller att dessa kopplas till olika webbsidor för att visa en aktivitet inom vissa taggar, grupper eller av en person. Detta möjliggörs av Delicious öppna API, som tillåter mash-ups och ”remixibilty”, som kännetecknar webb 2.0 (O’Reilly 2005). Användarna ses som medskapare till tjänsten, det är också tecken på det som kallas för webb 2.0 (O’Reilly 2005).

Vid situationen när bokmärken ska sparas är det möjligt att godtyckligt skriva in taggar som beskriver bokmärket, men det är också möjligt att se populära taggar och rekommenderade taggar. Genom att tillstå dessa alternativ kan det vara möjligt att skapa en större logik i en kategorisering av bokmärket. Det är dock inte tal om den semantik som avses med utvecklingen mot webb 3.0, där mer rigida struktureringssystem avses användas (jmf kapitel 5 Vossen & Hagemann 2007). Men att visa rekommenderade och populära taggar kan hindra kreativitet till att skapa nya taggar.

Referenser

O´Reilly, T., (2005), What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software, http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html, 2008-08-17

Vossen, G., Hagemann, S., (2007), Unleashing Web 2.0: From Concepts to Creativity, Morgan Kaufmann Publishers: San Francisco

Kommentarer (2)

Ska kvällstidningarna sluta med skvaller?

maj 19, 2008 vid 7:15 e m · Arkiverad under teknologisk utveckling, tillgänglighet ·Taggad , , , ,

Per Wirtén, chefredaktören för samhällsmagasinet Arena, reagerar över ”skvallerflodens” förändring i tidningens aprilnummer. Internet gör, enligt honom, att skvaller och paparazzibilder får en ny status på mediemarknaden. Det som tidigare tillhörde den traditionella pappersbundna kvällspressens inkomstkälla ska nu ha blivit något som gratis kan klickas fram på datorskärmen. Författaren menar att detta för med sig att den traditionella papperspressen, såsom Aftonbladet och Expressen, kan sonika återgå till sin tidigare form som ”fräcka nyhetstidningar”. Detta sätter verkligen stort hopp till att internet ska ta hand om det ”mjuka” och snaskiga mediehändelserna medan kvällspressen ska stå som solida institutioner och förmedla nyheter, likt morgontidningarna.

Antagandet om att tidningarna kommer att återgå till någon tidigare form och nytt tilltal är knappast sannolikt. Vad är det som säger att medieanvändarnas konsumtion av skvaller och bilder mättas med internet? Inte heller är det sannolikt att kvällstidningar, som skapar sin profit på lösnummer, skulle bli mer inriktade mot, som jag tolkar det, ”hårda” nyheter. Där redan morgontidningarna som ger nyheter efter ett mindre kändiscentrerat perspektiv.

I konkurrenshänseende så har kvällstidningarna, i jämförelse med internetmedier, fortfarande den stora fördelen av att vara i den icke-medierade delen av människors liv. De finns i tryck, i fysisk gestalt och löpsedlarna hänger synliga intill tobaksaffären. De bryter in i vardagen på ett tvingande sätt. Internet innebär ofta att individen själv får söka reda på innehållet och inte få det direkt presenterat förrän personen möts av en webbsida. Mediekonsumenter kommer att ta till sig kvällstidningarna, som kanske får närma sig det som sker på internet allt eftersom att det blir en större del av människors liv. Samtidigt har de möjlighet att använda sig av internetgenererat innehåll för att skapa rubriker. Än så länge lever den icke-digitaliserade tidningen.

Kommentera

Krishantering vid strömavbrott

maj 13, 2008 vid 7:01 e m · Arkiverad under McLuhan, teknologisk utveckling, tillgänglighet ·Taggad , , ,

För någon vecka sedan, vid ett flertal tillfällen, var det strömavbrott i hela kommunen. Det första kom oväntat en sen fredagskväll och förändrade hela området. När ljuset försvann kom människorna fram; ficklampor, tända ljus och rop förändrade hela till feststämning. Den uteblivna elen fick även mig att reflektera över hur sårbara vi är utan den. Då har vi bara oss själva och våra fysiska verktyg i vår direkta omgivning att lita på. Vi upphör vara medierade, våra förläningar av oss själva släcks ner.

Dagen efter besökte jag kommunens hemsida för att få mer information om händelsen. Ingenting var rapporterat om händelsen. Sökte även igenom de stora kraftbolagens hemsidor efter mer information. Ingen information där heller. En tid efter kom ytterligare ett strömavbrott.

Senare under dagen begav jag mig för att handla. Det visade sig vara ett illa valt tillfälle. Jag kom till affären 3 minuter innan ett, av kommunen, planerat strömavbrott skulle äga rum. Varför hade det inte stått någonting om detta på kommunens webbplats? Först tre dagar efter det första strömavbrottet så kommer det fram information om händelsen på kommunens webbsida.

Vid sådana här tillfällen, där samtliga invånare berörs, är det av yttersta vikt att samhällsservicen till kommuninvånarna fungerar. Här ska kommunens webbplats fungera som en länk som förmedlar uppdaterad information till invånarna. Tekniken finns där, det är möjligt att snabbt uppdatera en webbsida med nödvändig information. Nu går det helt enkelt för långsamt. Om informationen hade funnits där skulle tillförlitligheten för webbplatsen ökat markant.

Inte heller finns det någon plats där kommuninvånare kan samlas på internet för att diskutera händelser i kommunen. Det är bara enkelriktat information, från kommunens hemsida och lokala tidningar, som kan diskuteras ansikte-mot-ansikte. Det behövs en plattform för kommuner där lokala frågor kan diskuteras.

Kommentera

Musiköverflöd

april 21, 2008 vid 8:28 e m · Arkiverad under musik, teknologisk utveckling ·Taggad , ,

Anders Mildner som bloggar om nya medier för Sydsvenska dagbladet reflekterar över tillgänligheten till musik i olika mediagenerationer. I de tidigare mediagenerationerna har musik inte varit en färskvara utan något som förvärvats i ungdomstiden för att sedan hållas kvar, enligt Mildner. Han menar att svårtillgänligheten till att få tag på och lyssna musiken gjorde det svårt att ändra musiklyssnarbeteende.

Nu, däremot, antas fildelning och olika former av tjänster för spridning av musik såsom Last.fm gjort det möjligt att hinna med och hitta ny musik. Det är serendipity, att plötsligt finna något som man inte letade efter. Även om man kanske hade ett latent behov av just det musikfynd som uppenbarade sig.

Det är ju bara en teori, som kanske inte överenstämmer med hur det verkligen förhåller sig. Men det finns något i hur media omstrukturerar och möjliggör olika former av sätt att leva.

Kommentera