Internetsociologi

 Den något hypade och snedvridna bild som presenteras via SmartMobs gällande digitala fotspår:

New IDC Study Forecasts Explosive Growth Of The Digital Universe; Spotlights Worldwide Phenomenon Of “Digital Shadow”

For First Time the “Digital Shadow” – Amount of Digital Information Being Generated About People – Surpasses the Amount They Create Themselves; Digital Universe Bigger Than Estimated Due to Explosion of Digital Cameras, Digital TVs, Surveillance Cameras and Social Networks.

“Society is already feeling the early effects of the world’s digital information explosion. Organizations need to plan for the limitless opportunities to use information in new ways and for the challenges of information governance,” said Joe Tucci, EMC Chairman, President and CEO. “As people’s digital footprints continue growing, so too will the responsibility of organizations for the privacy, protection, availability and reliability of that information. The burden is on IT departments within organizations to address the risks and compliance rules around information misuse, data leakage and safeguarding against security breaches.”

Från SmartMobs: As people’s digital footprints continue growing

Inte förvånande så arbetar företaget som sponsrar undersökningen med infrastrukturlösningar på internet. Vidare så är det svårt att dra slutsatser från den virtuella information som finns på internet och koppla det till enskilda personer. Trots att kvarlämningar sker passivt så handlar berör det inte alla människor. Inte alla är innesluta i den digitala sfären, informationen som skapas är snedvridet.

Det är även relevant att se på hur öppenheten hos internet tillåter andra människor att ta del av ens “privata” digitala liv. Det är dock inte alltid så, det gäller att finna informationen. Där bistår sökmaskiner och liknande. Men de täcker inte av allt, allt finns inte registrerat via dessa tjänster och inte heller blir synligt via dem. Det finns en digital värld bortom sökmaskinernas ytlighet.

Det finns, bland annat, en tendens hos svenska arbetsgivare att söka upp de arbetssökande på sociala nätverkssidor och sökmotorer. Men vad möts de av? Är det verkligen bakom scenen, som Goffman skulle kalla det, där beteenden som inte passar i det publika bland konventioner och reglerade interaktioner kommer till uttryck? Till viss del  är det så, men även det som publiceras virtuellt måste tas med en kritisk blick. Vad har individen för intentioner, i vilket sammanhang finns denna bild/text. Internet ger inte alltid tillräckligt med kontextuella markörer. Det är alltid skrämmande när olika sociala världar krockar.

Medvetenheten om digitala kvarlämningar kommer att urholka underlaget för slutsatser om vilka människor verkligen “är”, via internet. Den skenbara anonymiteten börjar upplösas, när medvetenheten om att vara iakttagen stiger bland de digitala invånarna (se mitt inlägg om observerbarhet). Detta handlar om synlighetsstyrning. På samma sätt som politiker presenterar sig själva i en valkampanj kan internet användas för samma syften. Public relations träder in på internet hos vardagsmänniskan. Detta är självklart beroende av de intentioner som individen har, men fortfarande en fullt möjligt framtida scenario.

Är internet på väg att “förytligas”

Jag skrev för ett par dagar sedan om hur det kan bli möjligt att söka efter ett specifikt ansikte/kropp med hjälp av ett referensfoto. Online Dating Insider rapporterar om en ny internetbaserad tjänst, Taaz.com, där användare kan ladda upp fotografier på sig själva och som enkelt kan retuscheras (förändra olika egenskaper i läppar, ögon, hud och hår). Dock är det inte genomgripande biologiska förändringar utan snarare handlar det om att förändra ytan genom olika färger (som smink och hårfärg/typ).

Let’s face it, most personal ad photos are a faint glimmer of reality. Men and women are equally guilty for posting photos that don’t reflect their true self. Photo variations include the “10 years ago” photo, the “hide the body” or most often, the “that dot way in the back is me”, in which case it could be the person, Angelina Jolie or Sasquatch.

Anyone who has tried online dating has at one time or another, walked away after a date scratching their head at why the blonde bombshell/handsome devil in the photo could look like, you know.

Most personal ad photos are simply bad photos. Blurry unrecognizable faces, or my favorite, the “10 hairstyle” profile. Short hair, long hair, a few extra pounds, thin as a rail. Will the real you please stand up? (Online Dating Insider)

Tjänsten är i stor utsträckning automatiserad och det verkar som att det är lätt hänt att det inte ser autentisk ut, vad nu autenticitet är, och inte är, i detta fall. Dessutom verkar många användare, åtminstone på topplistan, inte använder tjänsten så som skaparna avsett, utan ser det som en ploy och använder den för att uppenbart förändra ansikten till det extrema.

Användningen av tjänsten är beroende av individen, men dess öppna syfte är möjligheten att manipulera användarnens självpresentation till att bli mer diskursivt tilltalande. Den tillfälliga attraktionen kan, som ovan nämnts, leda till besvikelse men också som en inkörsport till att öppna upp en interaktion. Vi väljer ofta vår självpresentation genom bilder strategiskt på internet, vilket betyder att vi inte kan skapa alla perspektiv av oss själva utan bara det som vi känner passar oss för stunden.

Yttre symboliska attribut har alltid funnits och försvinner aldrig från människor. Vår självpresentation kan till en början ligga som en parallell till vår upplevelse av hur vi är, men kan efter en tid inlemmas i vår förståelse av oss själva. Som personen som alltid måste ha smink för att ingen har sett personen utan smink.

Microsoft har nyligen i USA lämnat in en patentansökan för en mjukvara som ska användas för ansiktsigenkänning. Image-Based Face Search kallas patentet, och där förklaras hur en referensbild med ett ansikte kan laddas upp från en mobiltelefon, dator eller liknande. Detta för att senare kunna jämföras med en mängd andra bilder och utifrån denna process hitta ansikten som liknar den uppladdade bilden. Det finns en marknad för detta inom flera olika sektorer i samhället. Framförallt sektorer förknippade med säkerhet och övervakning. Men det finns även andra mer kommersiella användningsområden.

På bloggen Dial A Phone, som handlar om internetdejting, kommenterar bloggaren Nick den potentiella effekten för denna verksamhet:

“Imagine a dating site that allowed you to upload a photo of a certain hot celebrity and then returned profiles of all the users who looked like them?

Another implementation of the software is a HotOrNot style application – the user is shown a face and then rates it according to how attractive they find the person.

As you can see from the screenshot below the user can say they really like a persons eyes but that they aren’t too keen on the mouth. Microsoft can then take this information and find some matches that are more suited to your tastes. This would have huge potential in the lucrative online dating industry.”

Detta är bara ett av många led i “förytligandet” av människor till att skapa en essens av yttre visuella egenskaper. Internetdejting strukturerar om det sätt som människor möts och de potentiella möten som kan ske. Genom internetmedia är det meningen att ett intryck ska medieras (förmedlas), detta konstrueras som ett spel, där individer positionerar sig själv till att falla en föreställd andra i smaken.

Jag tror att internetdejtarna kommer komma på strategier för att fångas upp i sökresultaten om detta implementeras i internetdejtingindustrin. Inte kommer människor att använda sig av det gamla passfotot i sina presentationer. Istället kommer redigeringsprogram att användas för att retuschera och därmed omskapa visuella självpresentationer. Kanske är detta en något drastisk syn på vad som kommer hända, men förskönandet av det yttre är något som är starkt förankrat i många individers upplevelse av sina kulturer.

Om det blir så att man söker efter personer som liknar kändisar, så undrar jag varför man vill vara ihop med någon som liknar en kändis? När personen egentligen söker kontakt med kändisen. Istället för att få en medierad upplevelse av kändisen, så får man nästan den verkliga personen till det yttre (deras övriga kvalitér är sällan synliga). Plastikoperationer har visat hur människor söker efterlikna kändisar med hög status genom att modellera om sina kroppsliga attribut. Men till vilken nytta? När de själva aldrig kan bli den kändisen, utan bara en blek kopia som påminner om originalet.

Så istället för att alstra originalitet kan det detta vara ett uttryck för att eftersträva ideal och skapa normer för hur den yttre kompositionen ska se ut. Detta är inget unikt för vår tid, men nu tillåter teknisk utveckling att göra det på ett mer effektivt sätt, och att vi nu lätt kan skapa och hitta dessa eftersträvansvärda ideal, i en djungel av självpresentationer.

Hur länge håller ytan? När börjar fasaden att spricka? När börjar man bry sig om andra kvalitér än det yttre?