Tabaimo är en japansk videokonstnär som just nu ställer ut på Moderna museet. Jag har själv inte varit och sett utställningen, men den verkar vara väldigt intressant. Det gäller speciellt för verket public conVENience. Verket finns att se på Youtube. Miljön är en damtoalett, där konstnären försöker närma sig det samtidigt anonyma och intima (se Tabaimo berätta om verket). Damtoaletten fungerar således som en analogi över internet. Så här beskrivs analogin på Moderna museets webbplats:
Verket kan på en nivå tolkas som en allegori över Internet. Uppkopplad framför skärmen uppfattar man sig lätt som onåbar, med voyeurens känsla av kontroll och distans. Men i själva verket, menar Tabaimo, är man i samma stund översköljd av en våg av intryck och desinformation. Man hamnar i sammanhang man annars aldrig skulle ge sig in i, och upplever en fiktiv avskildhet när man i själva verket står under ständig övervakning.
Verket kan självklart tolkas på andra sätt och innehålla andra dimensioner, tex sätt att se på kvinnlighet.
I en artikel från ReadWriteWeb argumentera Sarah Perez att vi går mot slutet för anonymiteten på internet. Detta görs visserligen utifrån ett amerikanskt perspektiv. Men jag vill nog hävda att utvecklingen även gäller utifrån ett svenskt perspektiv. Då det är en utveckling av hur webbsidor och tjänster fungerar, som även berör oss. Detta för att det finns ett visst antal tjänster och leverantörer som dominerar på internet. Det som sker inom dessa skapar återverkningar på mindre tjänster och leverantörer, inte då sagt att de stora leverantörerna alltid är snabbast med innovation men det är dessa leverantörer som människor i stor utsträckning använder.
Än så länge är det vi gör på internet är fragmenterat i bitar om oss själva, vi publicerar foton på ett ställe, är medlemmar i flera olika sidor osv.
Det finns fall (i USA) där domare har dömt en person till att den inte får skapa en fiktiv person på internet. Vilket kan leda till konsekvensen att fler människor inte är anonyma på internet. Jag känner inte till något liknande fall i Sverige.
Olika leverenatörer vill att vi använder oss av våra riktiga namn. Som Facebook Connect, Google Connect etc. Dessa vill göra det möjligt att alla sidor på nätet kan bli ”sociala”, vi kan möta andra personer som besöker vissa sidor osv. Detta gäller också för Facebook i allmänhet. Facebook dominerar som social nätverkssida och vi använder (ofta) vårt riktiga namn och har våra ”riktiga” vänner där (läs detta inlägg!)
Tjänster som OpenID kommer göra det möjligt att samla alla internetkonton under ett och samma konto. Detta skapar ”psykologiska” konsekvenser på så sätt att vi inte är utspridda på internet. Frågan är om man kan spåra en persons gärningar genom OpenID.
Google. Genom att använda deras tjänster så vet dom vem du är och vad du gör. Vad jag vet så kommer det vara möjligt i internet explorer 8 att göra så att Google inte sparar information om oss (som sedan bland annat används för att rikta reklam till oss) Läs mer här.
Det offentliga kommer att ta över. Vi vågar inte vara privata när vi ser vilka negativa konsekvenser det kan ha. Som att vi inte får ett jobb på grund av att vi har blivit taggade på opassande privata bilder som finns tillgänligt på nätet. Snararekommer det vara så att det privata kommer förbli privat och särskiljas från det offentliga där det nu har ingått.
I en intressant artikel på Techcrunch berättas det om hur användare av en Facebook-applikation blivit avregistrerade från sidan. I applikationen, PackRat http://apps.new.facebook.com/packrat/, tilldelas användaren ett samlarkort och efter detta påbörjas en jakt efter dubbletter. Detta sker genom att andra användare läggs till som vän varvid samlarkort kan stjälas, bytas och köpas.
Facebook har dock tagit bort några användare av applikationen, eftersom de inte följer användaravtalet. I avtalet framgår det att de ”vänner” som finns på sidan ska motsvara dem som finns utanför internet; de ska vara autentiska. I ett e-post meddelande, till en borttagen användare, formulerades borttagandet såhär:
Please note that Facebook accounts are meant for authentic usage only. This means that we expect accounts to reflect mainly ”real-world” contacts (i.e. your family, schoolmates, co-workers, etc.), rather than mainly ”internet-only” contacts. As stated on our home page, Facebook is a social utility that connects you with the people around you, not a ”social networking site”. It is meant to help reinforce pre-existing social connections, not build large groups of new ones. If this is in direct contrast to what you expected as legitimate Facebook usage, I apologize for any confusion. This is simply the intention behind the site. Techcrunch
Detta modifierades senare till:
We recognize and appreciate that each person uses Facebook based on their own interests and preferences and are happy to see people meeting new friends on Facebook. To ensure users are comfortable on the site and not burdened by unsolicited contact, we encourage users to add people that reflect their real-world connections and create trusted networks. Techcrunch
På bloggen apophenia beskrivs detta förfarande som teknologisk determinism, då användarna inte är i kontroll över hur sidan ska användas, utan användningen ska styras utifrån en förutbestämd idé om hur sidan ska användas. Det finns därför begränsningar i vad användaren får göra.
Detta kan ses stå i kontrast till vad ”webb 2.0″ menar med radikalt förtroende för dess användare, och därmed även för hur de använder sidan. Viktigt att betona är att Facebook, i praktiken, redan stödjer unidirektionella relationer (sådana som bara existerar över internet). Användarna interagerar i olika grupper på sidan eller träffas över sidan för att sedan träffas utanför internet (se exempelvis detta tidigare inlägg).
En del av att förutspråka denna (skenbara) autencitet kan vara för att skapa ett förtroende mellan användare, att det handlar om det faktiska livet utanför internet, på Facebook, och inte en medierad motsvarighet. Detta blir då något skenbart, för interaktioner sker annorlunda på internet än utanför internet. Eller så kan det vara fråga om att Facebook är intresserad av förmedla riktad reklam, där ”påhittade identiteter” via relationsskapande på internet inte ses till vara ett uttryck för den personens faktiska sociala nätverk. Därmed skulle det inte bli möjligt att samla information, och göra samma tolkningar, som en ”autentisk” motsvarighet. Detta är självklart spekulationer, men det kan ändå vara värt att beaktas.
Aristoteles dygdetik, där idealet är att vi ska sträva efter proportionalitet: varken gå till överdrift eller underdrift, sätts på prov med ny digital kommunikationsteknik. Överflödet av statisk envägskommunikation möjliggör oproportionalitet. Å andra sidan, vem avgränsar vad som är proportionellt med avseende på syfte och mål. Exempelvis, antalet vänner som kan underhållas i förhållande till den möjliga insatsen har förändrats.
För det är besvärlig uppgift att återgälda många människors tjänster och ens eget liv hinner inte till för att fullgöra den dessutom är det överflödigt att ha flere [så!] sådana vänner än vad som är tillräckligt för ens eget liv, och det utgör ett hinder för en ädel livsföring. De behövs alltså inte. Likaså räcker det med några få vänner för ens nöjes skull, på samma sätt som litet krydda i maten är tillräcklig (Aristoteles 1967, s. 272)
Vad då aynkrona/envägs- kommunikationstjänster gör är att de gör det möjligt att underhålla fler sociala relationer. Detta då rummet upphör och blir utsträckt i tiden. Ett aktuellt exempel blir då ”news feed”, flödet av aktivitet bland ens sociala kontakter på Facebook. På detta vis skapas information och viss mån en förståelse för vad den andra personen är och gör. Detta handlar dock inte om att kvalitativt stärka den sociala relationen, istället är det ett slags konstgjord andning. Då observationen inte medför ett direkt deltagande mellan parterna. Inte heller behöver det direkta deltagandet i asynkron kommunikation stärka det den sociala bandet kvalitativt. Det lyckade samspelet är beroende av den sociala relationens utformning i andra sociala sammanhang.
Måttfullheten och betydelsen i de enskilda sociala relationerna kan sättas ur spel då antalet överskrider en kognitiv, social och emotionell förmåga att handskas med. Detta är beroende av de sociala relationernas syfte, är det sociala relationer för nyttans skull kan det instrumentella underhållningen med asynkron information och belägenheter vara tillräckligt. Men däremot mer varaktiga och reciproka, där engagemanget i den andra ska övergår till en gemensam förståelse av varandras perspektiv, bli lidande. Måttfullheten blir då dock fortfarande vägledande för dessa, en utvald skara, precis som ” litet krydda i maten är tillräcklig”.
Visst möjliggör tekniken, men den separerar oss, och får oss att förlita oss på verktyg. Livet blir förs genom rader av programmering. ”Jag och du” blir till ”jag-det-du,” men vi kan alltid överskrida tekniken, och emotionellt engagera oss på varsitt håll.
Litteraturförteckning
Aristoteles. (1967). Den nikomachiska etiken. (M. Ringbom, Övers.) Göteborg: Daidalos.
Författaren menar att information har varufierats till att bli en källa för profit. Det är inte informationen som resurs som har förändrats utan det är deras bytesvärde. Därav försöker kapitalet kontrollera tillgången till informationen för att kunna skapa profit på en marknad där informationen kan handlas. Digitaliseringen av information leder till problem för kapitalet att kontrollera informationen när den kan dupliceras och modifieras. Kontrollen över individens beteende i relation till informationen är genom att skapa sociala normer, marknader, arkitektur (teknologiska artefakten och dess kodning), och lagstiftning som talar för deras sak. Sociala normer gällande fildelning har inte gått kapitalets väg. Låga kostnader och liten risk för att åka fast gör att marknaden inte begränsas. Immaterialrätt – juridisk reglering av intellektuella verk, som upphovsrätten – organiseras på global och nationell nivå. Arkitekturen är genomtränglig produkter kan genomträngas och omkodas till att bli mer rörlig.
Författaren menar att det är en maktkamp mellan produktionskraften och överbyggnaden. En hackerkultur bryter in mot kapitalets monopol på informationen och dess spridning.
Samarbetet som öppen källkod och projekt som Wikipedia möjliggör kollektiv lärande och en kollektiv produkt. Detta skapar en spricka mellan privatägande och kollektivt ägande, copyright och copyleft. Företagen svarar med att skapa en ny marknad med licenser. Företagen använder den kollektiva rörelsens arbete som gratisarbete, vilket försämrar arbetsförhållandena för de som är anställda inom företaget.
Jag kan hålla med om att teknologin förändrar arbetets organisering och kapitalets sätt att skapa profit. Frågan är om detta är kapitalismens undergång. Vilket det antagligen inte är, utan att arbetskraft ersätts med teknologi och spetskompetens. Nya arbeten kommer att uppstå för att hantera teknologin och gamla arbeten kommer att försvinna. Än så länge är inte kampen mellan hackerkulturen och kapitalet avgjord.
Fake name generator skapar inte bara slumpmässigt påhittade namn utan även en påhittad adress och ett personnummer som passar till namnet. Tidigare kunde man slå i uppslagsverk efter (o)kända storheter och låna den personens namn, nu får man en hel identitetshandling.
De digitala fotspåren som lämnas efter personer kan således till viss del förvanskas om de tar sig an en fejkad identitet. Internet har ett inneboende frågetecken i och med att det är virtuellt. Det är dock inte alltid detta uppmärksammas. Lite beroende av hur mycket information som finns tillgänglig är det bara en skugga av en person utanför datorskärmen. Visserligen rör vi oss alltid gentemot skuggor av personer, deras fulla jag kan aldrig upplevas.
For First Time the “Digital Shadow” – Amount of Digital Information Being Generated About People – Surpasses the Amount They Create Themselves; Digital Universe Bigger Than Estimated Due to Explosion of Digital Cameras, Digital TVs, Surveillance Cameras and Social Networks.
“Society is already feeling the early effects of the world’s digital information explosion. Organizations need to plan for the limitless opportunities to use information in new ways and for the challenges of information governance,” said Joe Tucci, EMC Chairman, President and CEO. “As people’s digital footprints continue growing, so too will the responsibility of organizations for the privacy, protection, availability and reliability of that information. The burden is on IT departments within organizations to address the risks and compliance rules around information misuse, data leakage and safeguarding against security breaches.”
Inte förvånande så arbetar företaget som sponsrar undersökningen med infrastrukturlösningar på internet. Vidare så är det svårt att dra slutsatser från den virtuella information som finns på internet och koppla det till enskilda personer. Trots att kvarlämningar sker passivt så handlar berör det inte alla människor. Inte alla är innesluta i den digitala sfären, informationen som skapas är snedvridet.
Det är även relevant att se på hur öppenheten hos internet tillåter andra människor att ta del av ens ”privata” digitala liv. Det är dock inte alltid så, det gäller att finna informationen. Där bistår sökmaskiner och liknande. Men de täcker inte av allt, allt finns inte registrerat via dessa tjänster och inte heller blir synligt via dem. Det finns en digital värld bortom sökmaskinernas ytlighet.
Det finns, bland annat, en tendens hos svenska arbetsgivare att söka upp de arbetssökande på sociala nätverkssidor och sökmotorer. Men vad möts de av? Är det verkligen bakom scenen, som Goffman skulle kalla det, där beteenden som inte passar i det publika bland konventioner och reglerade interaktioner kommer till uttryck? Till viss del är det så, men även det som publiceras virtuellt måste tas med en kritisk blick. Vad har individen för intentioner, i vilket sammanhang finns denna bild/text. Internet ger inte alltid tillräckligt med kontextuella markörer. Det är alltid skrämmande när olika sociala världar krockar.
Medvetenheten om digitala kvarlämningar kommer att urholka underlaget för slutsatser om vilka människor verkligen ”är”, via internet. Den skenbara anonymiteten börjar upplösas, när medvetenheten om att vara iakttagen stiger bland de digitala invånarna (se mitt inlägg om observerbarhet). Detta handlar om synlighetsstyrning. På samma sätt som politiker presenterar sig själva i en valkampanj kan internet användas för samma syften. Public relations träder in på internet hos vardagsmänniskan. Detta är självklart beroende av de intentioner som individen har, men fortfarande en fullt möjligt framtida scenario.
Digg Recovers a Stolen Xbox. A guy in Philadelphia gets back from SXSW to find that his house has been burgled and his Xbox stolen. He gets a new Xbox and receives a message via Xbox Live asking for a ransom to get his old console back. The message comes from an actual valid gamertag. The guy calls the police, but they don’t care. So he blogs about it, publishing the offending gamertag, and the blog entry gets Dugg. Readers trace the gamertag and relentlessly harass the Xbox-napper till he gives up and returns the hardware. (Från time-blog)
Jag skriver om internet ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv. En grundläggande tanke är att internet integreras i vardagslivet. Vad är det för sociala och emotionella upplevelserna som skapas av denna integration? Hur förändras vår kommunikation med varandra? Hur kan man förstå förhållandet mellan teknik, individ och samhälle?
