Arkiv för offline/online
november 19, 2008 vid 1:01 e m
· Arkiverad under anonymitet, offentligt/privat, offline/online, självpresentation, självövervakning, smart mobs, social interaktion, social media, sociala nätverk, sociala relationer, synliggörande ·Taggad öppenhet, övervakning, möten, samhälle, självbild, social interaktion, utveckling
Anders Mildner diskuterar i ett inlägg journalistikens framtida roll. Det har skett en förflytning från att se ett journalistiskt verk som en slutprodukt till att snarare betrakta det som ett arbetsmaterial.
Bilden kommer från en konstutställning där människors interaktion på internet åskådliggjordes i bilder, ljud och så vidare. Läs mer.
Precis som Mildner tror jag att denna rörelse kommer att få en allt större roll i samhällets uppbyggnad. Detta gäller framförallt för internet, men även i andra områden av livet. Rörelsen från att se något publicerat som statiskt och inte ämnat att modiferas till att ingå i nya sammanhang, modiferas och publiceras med större lätthet än tidigare. Det är i sig en beskrivning av internets funktion i samhället. Men detta skapar också konsekvenser till hur vi formar vårt sociala liv och vår självuppfattning. Såhär beskriver Mildner det:
För inte så värst länge sedan ansågs nog en ordväxling mellan två personer höra hemma i den privata sfären, men nu har något förändrats (speciellt om det rör sig om offentliga personer) och jag kan tycka att det kanske har gått lite fort.
För när allting kan hamna på en blogg eller skickas vidare, reagerar människor genom att dra ner på kommunikationen. Vi riskerar att förlora lite av den öppenhet som vi med teknikens hjälp har vunnit de senaste åren.
Detta är i sig en tendens till övervakning. Men det är inte staten eller någon annan instans som övervakar oss. Det är vi själva som övervakar andra och även oss själva. Det är självkontrollen som förmår oss att agera som vi gör. Detta leder till en mindre öppenhet bland människor i och med att vi kontrollerar det vi säger. Detta baserar sig på att vi vet om att det vi säger och gör kan få verkliga konsekvenser, en felgärning kan leda till ett argt blogginlägg som sprider sig över ett stort område på ens närmaste sociala nätverk. Samtidigt finns risken att vi blir feltolkade eller att någon medvetet förmår publicera något som vi inte alls gjort. Detta leder i sin tur till en form av paranoia, där möten (och för den delen uteblivna möten) med andra människor alltid kan leda till överblickbara konsekvenser. För visst är det så att vårt handlande alltid varit utsatt och diskuterat i andra sammanhang, men inte på ett sådant sätt att vi själva kan ta del av det och se de faktiska konsekvenserna av det. Interaktionen mellan andra människor har möjlighet att stanna kvar på internet, etsa sig fast och förbli ett avtryck för hur andra förhandlar om vår självbild.
Detta väcker dilemmat om anonymitet till debatt. Anonymitet är en skyddad öppenhet. Men det kan missbrukas, därför finns det fog för att bryta upp anonymiteten.
Permalänk
oktober 20, 2008 vid 8:27 e m
· Arkiverad under användare/internet, arbete/fritid, identitet, media, mobiltelefoni, normer, offentligt/privat, offline/online, självpresentation ·Taggad media, kommunikation, information, icke-medierad, medvetande
Jag har under den senaste tiden varit djupt försjunken i studier, har öppnat upp många trådar som jag kan spinna vidare här på bloggen. Något som jag intresserat mig för är mediad/icke-medierad tillvaro (vilket jag även visat tidigare). Framförallt så har intresset hamnat på hur den vardagliga tillvaron kan de sig som medierad, genom att tillämpa en uppfattning om social distans. Som att vi kan befinna oss distanserade från varandra i tid och rum, och ändå kommunicera med varandra, genom den information vi lämnat efter oss i objekt (exempelvis: en kvarlämnad varm kaffekopp). Detta är också kopplat till hur vi tematiserar, och bygger berättelser, om andra i vårt medvetande och hur rena sinnebilder av händelseförlopp som vi kan (åter)skapa. Tesen är således att vi alltid lever medierat, men att de är de teknologiska formerna som vi talar om när vi vanligtvis menar media.
Ytterligare en sak som jag intresserat mig för är vårt sätt att leva med små korta informationspulser, ”uppdateringar”, om oss själva; att vi strömmar vårt liv genom (teknologiska) media. För visst är det så, och konstateras ständigt, att gränser upphör och omskapas samtidigt som vi behöver gränser och därmed återuppstår dem i nya former, med hjälp av nya medel. Hur vi framställs är också genom dessa fragment, sammantaget med andra faktorer, men tenderar det till att bli formella uttalanden utan direkt intim och mer emotionell innebörd som kan koppla människor närmare varandra?
Permalänk
oktober 1, 2008 vid 8:29 e m
· Arkiverad under anonymitet, arbete/fritid, data mining, identitet, offline/online, självpresentation, självövervakning, sociala nätverkssidor, teknologisk utveckling, textbaserad kommunikation ·Taggad asynkron, övervakning, självövervakning, synkron, totiki, totiki me, uppdaterad
Det var någon vecka sedan jag testade Totiki Me för första gången. Det är en applikation på datorn (med ambitionen att även vara webbaserad) som prenumerar på uppdateringar från olika ”sociala tjänster” på internet, såsom händelser på Facebook. Jag tänkte först att det faktiskt fanns ett behov av de tjänster som applikationen tillhandahöll: att inte behöva logga in på många olika sajter ständigt och jämt. Det är fortfarande en fördel för mig efter att jag använt programmet ett tag. Dock är problemet snarast det att den information som förmedlas blir lösryckt från sitt sammanhang. Det är som att få en notis om något som sker, men att inte vara där det sker utan att behöva förflytta sig, istället för att vara där det sker direkt. Ytterligare ett steg från den faktiskt avsedda interaktionen har tagits.
En annan sak som gör programmet speciellt är dess synkronitet, att kunna hålla sig (nästan) konstant uppdaterad med information. Det tror jag kan förändra vårt beteende, genom att gränser rivs ner på så sätt att ännu ett steg mot att integrera ”sociala tjänster” i vår verksamhet vid datorn och att på sätt och viss närma sig synkron kommunikation (något som sker nästan samtidigt). Även om något sådant som synkron kommunikation sällan förekommer medierat, över internet, utan är något som är mer förknippat med ansikte-mot-ansikte-möten. Dock är det väl en fråga om tolkning, då vi eventuellt kan hållas uppdaterade av andra människors beteende i en ganska strid ström (finns nog inga sådana applikationer som övervakar den andra personens datoraktivitet på en sådant sätt, men kommunikation med hjälp av webbkameror existerar). Viktigt att poängtera är att synkroniteten också kan leda till stress, som i så många andra områden där gränser bryts ner (som mellan arbete och fritid) kan detta bli till en del av att människor ska hålla sig uppkopplade och tillgängliga. Det kan gå så långt att det blir en förväntan, att du ska använda programmet och att svara snabbt när du kallas, det vill säga att du fått en notis om att någon har skrivit till dig.
Det handlar inte om att du blir övervakad, utan att du övervakar dig själv. För det är ju så att det är dig det handlar om där ute, hålla koll på vad andra människor gör med dig och att hålla sig á jour om vem du är och blir till.
Permalänk
september 17, 2008 vid 5:56 e m
· Arkiverad under data mining, offline/online, självpresentation, smart mobs, sociala relationer, teknologisk determinism, teknologisk utveckling, övervakning ·Taggad avtal, facebook, kontroll, sociala relationer, teknik
I en intressant artikel på Techcrunch berättas det om hur användare av en Facebook-applikation blivit avregistrerade från sidan. I applikationen, PackRat http://apps.new.facebook.com/packrat/, tilldelas användaren ett samlarkort och efter detta påbörjas en jakt efter dubbletter. Detta sker genom att andra användare läggs till som vän varvid samlarkort kan stjälas, bytas och köpas.
Facebook har dock tagit bort några användare av applikationen, eftersom de inte följer användaravtalet. I avtalet framgår det att de ”vänner” som finns på sidan ska motsvara dem som finns utanför internet; de ska vara autentiska. I ett e-post meddelande, till en borttagen användare, formulerades borttagandet såhär:
Please note that Facebook accounts are meant for authentic usage only. This means that we expect accounts to reflect mainly ”real-world” contacts (i.e. your family, schoolmates, co-workers, etc.), rather than mainly ”internet-only” contacts. As stated on our home page, Facebook is a social utility that connects you with the people around you, not a ”social networking site”. It is meant to help reinforce pre-existing social connections, not build large groups of new ones. If this is in direct contrast to what you expected as legitimate Facebook usage, I apologize for any confusion. This is simply the intention behind the site.
Techcrunch
Detta modifierades senare till:
We recognize and appreciate that each person uses Facebook based on their own interests and preferences and are happy to see people meeting new friends on Facebook. To ensure users are comfortable on the site and not burdened by unsolicited contact, we encourage users to add people that reflect their real-world connections and create trusted networks.
Techcrunch
På bloggen apophenia beskrivs detta förfarande som teknologisk determinism, då användarna inte är i kontroll över hur sidan ska användas, utan användningen ska styras utifrån en förutbestämd idé om hur sidan ska användas. Det finns därför begränsningar i vad användaren får göra.
Detta kan ses stå i kontrast till vad ”webb 2.0″ menar med radikalt förtroende för dess användare, och därmed även för hur de använder sidan. Viktigt att betona är att Facebook, i praktiken, redan stödjer unidirektionella relationer (sådana som bara existerar över internet). Användarna interagerar i olika grupper på sidan eller träffas över sidan för att sedan träffas utanför internet (se exempelvis detta tidigare inlägg).
En del av att förutspråka denna (skenbara) autencitet kan vara för att skapa ett förtroende mellan användare, att det handlar om det faktiska livet utanför internet, på Facebook, och inte en medierad motsvarighet. Detta blir då något skenbart, för interaktioner sker annorlunda på internet än utanför internet. Eller så kan det vara fråga om att Facebook är intresserad av förmedla riktad reklam, där ”påhittade identiteter” via relationsskapande på internet inte ses till vara ett uttryck för den personens faktiska sociala nätverk. Därmed skulle det inte bli möjligt att samla information, och göra samma tolkningar, som en ”autentisk” motsvarighet. Detta är självklart spekulationer, men det kan ändå vara värt att beaktas.
Permalänk
augusti 18, 2008 vid 1:53 e m
· Arkiverad under Internetspråk, offline/online, sociala nätverkssidor ·Taggad @pa, integration, playahead, vardag
I ökande omfattning kommer företeelser från internet in i vardagen, i de rum och sociala världar vi dagligen mentalt som fysiskt samverkar med. Under åtminstone ett halvårs tid har jag sporadiskt uppmärksammat ”klotter” på bänkar, lekplatser, tågstationer och så vidare. Jag upptäckte till en början ”taggar” på lekplatser i mitt närområde. Dessa refererade till en internetalias på den sociala nätverkssidan Playahead (även kallat PA), då taggarna bestod av ett namn åtföljt av ”@pa”. Vad handlar detta om? Är detta ett sätt för att nå nya besökare och kontakter till ens internettillvaro? Är det uttryck för en attityd som ska kopplas samman med internetpersonen?
Liknande upptäckter diskuteras även på My PhD blog. I den beskrivna situationen används <3 istället för ett målat hjärta på en busshållplats. Pikorala konventioner kan således förändras med hjälp av internet, i och med att det integreras in i vardagen utanför internet.
Jag fann även liknande förteelser här, där <3 kopplades samman med ett namn och @pa. Intressant nog så förändrades mer nyligt kommna taggar. Dessa refererade inte längre till @pa utan använde bara ett namn åtföljt av @. Detta kan förstås som ett sätt att skydda personens identitet och att bara de införstådda i de tecken som används på playahead kan förstå budskapet. Och det är ju det viktigaste, eftersom det är målgruppen för taggen.
Permalänk
juli 12, 2008 vid 8:43 e m
· Arkiverad under anonymitet, användare/internet, autencitet, avlyssning, epost, identitet, kollektiva handlingar, offentligt/privat, offline/online, självpresentation, social interaktion, yttrandefrihet ·Taggad hejfra.se hejfra autencitet motstånd FRA FRA-lagen Fri
Många lever sina liv på internet och skapar avtryck för framtiden av sin aktivitet. Dock är det mycket aktivitet som sker bakom lyckta dörrar, som inte fastnar på nätet för framtiden. Interaktioner sker sporadiskt och försvinner.
Avlyssning av dessa interaktioner kan anses vara ett brott mot den personliga sfären, som ska hållas utanför yttre inblandning. Den nya FRA-lagen kan anses tränga inom denna sfär (detta diskuteras mer utförligt på annat håll).
Det jag framförallt tycker är intressant är det motstånd som presenteras, exempelvis av Fria Tidingen genom webbsidan HejFRA. Där föreslås att besökarna ska klistra in texter med ord, som kan tänkas plockas upp av de filter som FRA tillämpar för manuell granskning, i de interaktioner som de har på internet. På så sätt skapas det en större arbetsbörda för de personer som ska granska materialet.
Tanken med att förvanska vad som verkligen sker på internet handlar om förhållandet mellan människor och internet. Vi lever ut våra liv på internet, samtidigt som vi kan styra det med en medvetenhet om att vi kan vara observerade. På så sätt anpassas beteendet på internet efter situationen. All aktivitet på internet kan därmed ifrågasättas om det är en planerad handling för att det som sker ska framstå på ett visst vis. Detta kan även överföras på exempelvis att ge felaktig information till tjänster på internet, såsom applikationer på Facebook, eller att använda sig av påhittade personuppgifter (se tidigare inlägg).
I det yttersta handlar då detta om autenticitet. I många andra fall har det påvisas finnas diskrepans mellan människa och dess internet aktivitet. Ibland uppmuntras det, som ovan, eller i annat fall ska förhållandet befinna sig i jämvikt. Detta kan exemplifieras med att man förväntas vara samma person på internet, ha samma identitet, som utanför internet för att inte tappa ansiktet (se uppsats om detta här).
Permalänk
maj 23, 2008 vid 12:59 e m
· Arkiverad under offline/online, sociala nätverkssidor, synliggörande, vänskap ·Taggad facebook, sociala nätverkssidor, strukturering, synliggörande, vänskap
Jag har tidigare skrivit om vänskapens strukturering och omvandling på sociala nätverkssidor som Facebook. De media som internet, och i detta fall Facebook, utgörs av formar de möjligheter individen erbjuds till att skapa relationer till en annan individ. Relationen behöver inte basera sig på ett gemensamt engagemang men på ett internetmedierat samförstånd i att ”acceptera” varandra att bli ”vänner” genom att information om dem och deras sammankopplas och synliggörs. Det handlar således främst om ett synliggörande av varandra och inte nödvändigt vis om en mer intim relation.
Mediet strukturerar information genom att forma de handlingsmöjligheter har att forma och uppleva webbtjänster. På så sätt, precis som utanför internet, gör omgivningen möjligt att utifrån omgivande information forma vägen fram till hur en relation ska synliggöras. Varaktigheten i mediet gör att information blir statisk, synlig och inte lika flytande som i icke-medierade sammanhang. Det handlar då om att konkretisera en relation och kanske ta beslutet att föra samman olika människor som inte annars skulle föreställas ha någon koppling till varandra.
Angående att det finns en gräns på 5000 vänner på Facebook så frågar sig Steve Levy på Newsdesk: ”How many friends are too many?” (Länk ursprungligen från Social media). I en kommentar till artikeln utvärderar en person sitt eget användande av de sociala nätverkstjänsterna och vilka han kallar för vänner:
ugh, I hate it when people just randomly add others onto their ”friends” list… I go through every couple of months and take off the people I don’t actually ever talk to… and I don’t have anyone on my friends list that I haven’t actually met in person, so that means I’m taking off people that I at one point had some kind of connection with… but we don’t anymore, so why keep them on?! A lot of people use it as a self-esteem booster… well that’s just fine, if you’d rather lock yourself in a room for 12 hours a day pretending to have a social life instead of going out and getting one. But you know what? Most of us on facebook and myspace secretly mock the non-celebrities who have a ridiculous number of friends… because we know what’s up. Maybe one day they’ll clue in too.
Han upplever att antalet vänner fungerar som statushöjande och för att höja det egna självförtroendet i en känsla av popularitet. Hur ska mediet användas?
Permalänk
april 8, 2008 vid 8:17 e m
· Arkiverad under autencitet, digital/analog, offline/online ·Taggad digital kopia, kåravgift, registrering
I eftermiddags skulle jag registrera mig till en kurs. Det jag inte tänkte på var att jag var tvungen att visa upp ett kvitto på att jag betalat kåravgiften. Tidigare har jag visat upp en utskrift med den registrerade räkningen från min internetbank, men denna gång hade jag inte det pappret med mig.
Jag insisterade på att jag skulle kunna skicka över samma information som jag annars skulle ha skrivit ut och visat upp vid denna expedition. Det gick inte för sig. Samtidigt som personen bakom disken förstod mitt resonemang, så kunde hon ändå inte fullt ut acceptera det. Det handlar också om att kunna identifiera sig som personen som betalat räkningen, men det kunde jag ju göra redan där på expeditionen. Autenticiteten finns tydligen i det utskrivna pappret, och inte i informationen, som är lika manipulerbar i utskrivet format som i digitalt format.
Permalänk
