Tabaimo är en japansk videokonstnär som just nu ställer ut på Moderna museet. Jag har själv inte varit och sett utställningen, men den verkar vara väldigt intressant. Det gäller speciellt för verket public conVENience. Verket finns att se på Youtube. Miljön är en damtoalett, där konstnären försöker närma sig det samtidigt anonyma och intima (se Tabaimo berätta om verket). Damtoaletten fungerar således som en analogi över internet. Så här beskrivs analogin på Moderna museets webbplats:
Verket kan på en nivå tolkas som en allegori över Internet. Uppkopplad framför skärmen uppfattar man sig lätt som onåbar, med voyeurens känsla av kontroll och distans. Men i själva verket, menar Tabaimo, är man i samma stund översköljd av en våg av intryck och desinformation. Man hamnar i sammanhang man annars aldrig skulle ge sig in i, och upplever en fiktiv avskildhet när man i själva verket står under ständig övervakning.
Verket kan självklart tolkas på andra sätt och innehålla andra dimensioner, tex sätt att se på kvinnlighet.
I en artikel från ReadWriteWeb argumentera Sarah Perez att vi går mot slutet för anonymiteten på internet. Detta görs visserligen utifrån ett amerikanskt perspektiv. Men jag vill nog hävda att utvecklingen även gäller utifrån ett svenskt perspektiv. Då det är en utveckling av hur webbsidor och tjänster fungerar, som även berör oss. Detta för att det finns ett visst antal tjänster och leverantörer som dominerar på internet. Det som sker inom dessa skapar återverkningar på mindre tjänster och leverantörer, inte då sagt att de stora leverantörerna alltid är snabbast med innovation men det är dessa leverantörer som människor i stor utsträckning använder.
Än så länge är det vi gör på internet är fragmenterat i bitar om oss själva, vi publicerar foton på ett ställe, är medlemmar i flera olika sidor osv.
Det finns fall (i USA) där domare har dömt en person till att den inte får skapa en fiktiv person på internet. Vilket kan leda till konsekvensen att fler människor inte är anonyma på internet. Jag känner inte till något liknande fall i Sverige.
Olika leverenatörer vill att vi använder oss av våra riktiga namn. Som Facebook Connect, Google Connect etc. Dessa vill göra det möjligt att alla sidor på nätet kan bli ”sociala”, vi kan möta andra personer som besöker vissa sidor osv. Detta gäller också för Facebook i allmänhet. Facebook dominerar som social nätverkssida och vi använder (ofta) vårt riktiga namn och har våra ”riktiga” vänner där (läs detta inlägg!)
Tjänster som OpenID kommer göra det möjligt att samla alla internetkonton under ett och samma konto. Detta skapar ”psykologiska” konsekvenser på så sätt att vi inte är utspridda på internet. Frågan är om man kan spåra en persons gärningar genom OpenID.
Google. Genom att använda deras tjänster så vet dom vem du är och vad du gör. Vad jag vet så kommer det vara möjligt i internet explorer 8 att göra så att Google inte sparar information om oss (som sedan bland annat används för att rikta reklam till oss) Läs mer här.
Det offentliga kommer att ta över. Vi vågar inte vara privata när vi ser vilka negativa konsekvenser det kan ha. Som att vi inte får ett jobb på grund av att vi har blivit taggade på opassande privata bilder som finns tillgänligt på nätet. Snararekommer det vara så att det privata kommer förbli privat och särskiljas från det offentliga där det nu har ingått.
Anders Mildner diskuterar i ett inlägg journalistikens framtida roll. Det har skett en förflytning från att se ett journalistiskt verk som en slutprodukt till att snarare betrakta det som ett arbetsmaterial.
Bilden kommer från en konstutställning där människors interaktion på internet åskådliggjordes i bilder, ljud och så vidare. Läs mer.
Precis som Mildner tror jag att denna rörelse kommer att få en allt större roll i samhällets uppbyggnad. Detta gäller framförallt för internet, men även i andra områden av livet. Rörelsen från att se något publicerat som statiskt och inte ämnat att modiferas till att ingå i nya sammanhang, modiferas och publiceras med större lätthet än tidigare. Det är i sig en beskrivning av internets funktion i samhället. Men detta skapar också konsekvenser till hur vi formar vårt sociala liv och vår självuppfattning. Såhär beskriver Mildner det:
För inte så värst länge sedan ansågs nog en ordväxling mellan två personer höra hemma i den privata sfären, men nu har något förändrats (speciellt om det rör sig om offentliga personer) och jag kan tycka att det kanske har gått lite fort.
För när allting kan hamna på en blogg eller skickas vidare, reagerar människor genom att dra ner på kommunikationen. Vi riskerar att förlora lite av den öppenhet som vi med teknikens hjälp har vunnit de senaste åren.
Detta är i sig en tendens till övervakning. Men det är inte staten eller någon annan instans som övervakar oss. Det är vi själva som övervakar andra och även oss själva. Det är självkontrollen som förmår oss att agera som vi gör. Detta leder till en mindre öppenhet bland människor i och med att vi kontrollerar det vi säger. Detta baserar sig på att vi vet om att det vi säger och gör kan få verkliga konsekvenser, en felgärning kan leda till ett argt blogginlägg som sprider sig över ett stort område på ens närmaste sociala nätverk. Samtidigt finns risken att vi blir feltolkade eller att någon medvetet förmår publicera något som vi inte alls gjort. Detta leder i sin tur till en form av paranoia, där möten (och för den delen uteblivna möten) med andra människor alltid kan leda till överblickbara konsekvenser. För visst är det så att vårt handlande alltid varit utsatt och diskuterat i andra sammanhang, men inte på ett sådant sätt att vi själva kan ta del av det och se de faktiska konsekvenserna av det. Interaktionen mellan andra människor har möjlighet att stanna kvar på internet, etsa sig fast och förbli ett avtryck för hur andra förhandlar om vår självbild.
Detta väcker dilemmat om anonymitet till debatt. Anonymitet är en skyddad öppenhet. Men det kan missbrukas, därför finns det fog för att bryta upp anonymiteten.
Jag har under den senaste tiden varit djupt försjunken i studier, har öppnat upp många trådar som jag kan spinna vidare här på bloggen. Något som jag intresserat mig för är mediad/icke-medierad tillvaro (vilket jag även visat tidigare). Framförallt så har intresset hamnat på hur den vardagliga tillvaron kan de sig som medierad, genom att tillämpa en uppfattning om social distans. Som att vi kan befinna oss distanserade från varandra i tid och rum, och ändå kommunicera med varandra, genom den information vi lämnat efter oss i objekt (exempelvis: en kvarlämnad varm kaffekopp). Detta är också kopplat till hur vi tematiserar, och bygger berättelser, om andra i vårt medvetande och hur rena sinnebilder av händelseförlopp som vi kan (åter)skapa. Tesen är således att vi alltid lever medierat, men att de är de teknologiska formerna som vi talar om när vi vanligtvis menar media.
Ytterligare en sak som jag intresserat mig för är vårt sätt att leva med små korta informationspulser, ”uppdateringar”, om oss själva; att vi strömmar vårt liv genom (teknologiska) media. För visst är det så, och konstateras ständigt, att gränser upphör och omskapas samtidigt som vi behöver gränser och därmed återuppstår dem i nya former, med hjälp av nya medel. Hur vi framställs är också genom dessa fragment, sammantaget med andra faktorer, men tenderar det till att bli formella uttalanden utan direkt intim och mer emotionell innebörd som kan koppla människor närmare varandra?
Skillnaderna mellan de medierade livet på internet och det utanför, med avseende på sociala relationer, behöver inte vara så olikt varandra. Aktiviteter medieras på internet och relationsbyggande bygger på för-existerande relationer. Tendensen är att inkludera livet utanför internet till internet, och vise versa, dvs. integrationen av internet i vardagen. Facebook utgör ett ypperligt exempel på hur dessa två världar möts samman och i förlängningen kan förstärka varandra. Detta då tjänsten baserar sig på för-existerande sociala relationer, från utanför internet. Möjligheten att förlänga nätverket på tjänsten blir beroende om man har haft kontakt med personen utanför internet.
Chansen att lära känna helt nya människor, från helt andra geografiska platser minskar. Marshall McLuhan menade att media, och teknikens utveckling, skulle skapa en ”global by”. En by där man kan känna sig mer nära FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon än ens närmsta granne. Andra tankar kring detta är om att varje människa känner varandra i sex steg från varandra (se här).
Men om man avfärdar Facebook helt som en offline-replika så är man inne på fel spår. Facebook möjliggör kollektiva handlingar mellan personer som aldrig behöver ha träffat varandra tidigare. Detta kan ske genom spontana arrangemang, som att samla personer för en demonstration mot djurhållningen i Sverige. Än så länge är det många triviala uppslutningar som inträffar, som att samla personer till en knattematch i fotboll (läs tidigare inlägg). Det finns dock en oerhörd makt i detta, det är lätt att kalla det för demokrati, men det är en instabilitet som skapas. Människor kan agera utan förnuft och skapa oåterkalleliga situationer.
Detta kan relateras att människor ”skammar” varandra på internet, filmklipp och berättelser om pinsamma händelser kan spridas och fastna på internet. Många saker fastnar på internet, det skapas digitala fotavtryck. Vem är du? Är en fråga som med rätta ställs av människor, men alltför ofta så kommer svaret från en sökning på Google.
Många lever sina liv på internet och skapar avtryck för framtiden av sin aktivitet. Dock är det mycket aktivitet som sker bakom lyckta dörrar, som inte fastnar på nätet för framtiden. Interaktioner sker sporadiskt och försvinner.
Avlyssning av dessa interaktioner kan anses vara ett brott mot den personliga sfären, som ska hållas utanför yttre inblandning. Den nya FRA-lagen kan anses tränga inom denna sfär (detta diskuteras mer utförligt på annat håll).
Det jag framförallt tycker är intressant är det motstånd som presenteras, exempelvis av Fria Tidingen genom webbsidan HejFRA. Där föreslås att besökarna ska klistra in texter med ord, som kan tänkas plockas upp av de filter som FRA tillämpar för manuell granskning, i de interaktioner som de har på internet. På så sätt skapas det en större arbetsbörda för de personer som ska granska materialet.
Tanken med att förvanska vad som verkligen sker på internet handlar om förhållandet mellan människor och internet. Vi lever ut våra liv på internet, samtidigt som vi kan styra det med en medvetenhet om att vi kan vara observerade. På så sätt anpassas beteendet på internet efter situationen. All aktivitet på internet kan därmed ifrågasättas om det är en planerad handling för att det som sker ska framstå på ett visst vis. Detta kan även överföras på exempelvis att ge felaktig information till tjänster på internet, såsom applikationer på Facebook, eller att använda sig av påhittade personuppgifter (se tidigare inlägg).
I det yttersta handlar då detta om autenticitet. I många andra fall har det påvisas finnas diskrepans mellan människa och dess internet aktivitet. Ibland uppmuntras det, som ovan, eller i annat fall ska förhållandet befinna sig i jämvikt. Detta kan exemplifieras med att man förväntas vara samma person på internet, ha samma identitet, som utanför internet för att inte tappa ansiktet (se uppsats om detta här).
När något ovanligt händer kan man nuförtiden ta fram mobiltelefonen och dokumentera det som sker genom att spela in det. Detta genererar sedan trafik och uppmärksamhet på internet och även i andra medier. Så den muntliga berättandet ackompanjeras eller ersätts av ett visuellt berättande.
Intressant är också att användandet av tekniken är en del av skeendet. Dokumentationen sker för ett framtida bruk och en framtida publik. Det som sker är därför inte helt primärt fokuserat på, utan även dokumentationen, med mobiltelefonen, är en huvudsaklig aktivitet.
Last month I finished an essay about weblogs and young parents. It concerned how the norms about young parents and the boundaries of private and public were negotiated in this space. Read it here, or as PDF (all in english).
Abstract
The purpose of this qualitative study has been to give an understanding of how norms and boundaries of private and public associated with young parents are expressed and negotiated on weblogs controlled by young parents. The understanding of this may lead to evaluate the weblogs as media and its role in society and culture.
The theoretical model used is based on a theoretical examination of norms as reflection of culture and society and how emotions can negotiate these norms. The model is further developed by considering how the media of weblogs restructure the boundaries of private and public and makes self-expression a question of negotiating these boundaries. Of this transformation the weblog can be considered a public space and therefore need behavior in such places also be considered.
The findings in the study show that a dominating normative perspective is supported and defended in the weblog. There is a potential for the weblog to be used as an organizing tool for the creation of a joint perspective that may cause effects in the society. Independency versus dependency is negotiated. Dependency on social welfare and parents for economical and social support are seen as unwanted and independency is premiered. Maturity and immaturity is also negotiated. Maturity is used as an argument for having a child at young age and immaturity is used a counter strategy to question the legitimacy of the young parent. Shame and pride are the overarching practical strategies for negotiating these norms. Pride has been used for changing norms to ones perspective or strengthening the perspective. Shame has been used upon others to make them feel uncomfortable about their perspective and to make them change it. Attention management is used to give focus on or to take focus from wanted or unwanted perspectives. The boundaries of private and public gets re-negotiated as leakages from backstage appear on the weblog.
A couple of weeks ago I wrote a paper, for a class in media and communication studies, about weblogs, citizen journalism and the public sphere. The paper begins with an account and critique of Habermas concept of the public sphere. After that I discuss cultural and economical developments within western news media and how it has affected contemporary news organization. Special attention is given to how media has increased the transformation of visibility of actions and the new possibilities for interaction between the former audience and the producers of news content. The paper finishes with a discussion of weblogs and citizen journalism as a potential emerging public sphere.
Ett EU-finansierat projekt, Primelife, har inrättats för att utveckla internetlösningar och applikationer som ska leda till en ökad personlig integritet samt diskutera identitetshantering på internet. Från Sverige deltar Karlstads universitet och dess datavetenskapliga avdelning i projektet.
Individuals in the Information Society want to protect their autonomy and retain control over personal information, irrespective of their activities. Information technologies hardly consider these requirements, thereby putting the privacy of the citizen at risk. Today, the increasingly collaborative character of the Internet enables anyone to compose services and to contribute and distribute information. Throughout their life with all its different facets, individuals will leave a trail of personal data. This enables various drawbacks for citizens and forms of unforeseen data use not endorsed by the citizens concerned. Employers access applicants’ online community profiles before inviting them to a job interview. Social networks in different countries have used details of customer’s online shopping habits or personal preferences without their permission. Such incidents raise substantial new privacy challenges:
how to protect privacy in emerging Internet applications such as collaborative scenarios and virtual communities
how to maintain life-long control over one’s private sphere.
Jag skriver om internet ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv. En grundläggande tanke är att internet integreras i vardagslivet. Vad är det för sociala och emotionella upplevelserna som skapas av denna integration? Hur förändras vår kommunikation med varandra? Hur kan man förstå förhållandet mellan teknik, individ och samhälle?
