Arkiv för media
november 9, 2008 vid 9:05 e m
· Arkiverad under konsumtion, media, musik ·Taggad artist, betala, företag, immaterialrätt, musik, spotify, streaming
Jag har under en tid testat gratisversionen av Spotify, en tjänst för streaming av musik. Det är facinerande att det är möjligt att genomföra det Spotify gör och samtidigt hålla sig inom lagens ramar. Åtminstonde framstår det som om de har ett samarbete med STIM. Om detta program gör det möjligt att låta företag betala för att människor lyssnar på musik, så är det en lösning som jag tror många kan acceptera. Dessutom om det är möjligt att få det reklamfritt, genom att betala en viss summa pengar.
Det som återstår att se är hur denna form av musiklyssning kommer att tas emot och bäddas in i debatten om immaterialrätt, hos företagen och hos musiklyssnarna. Musiken kommer vara mer låst vid ett program, den kommer inte flyta igenom olika uppspelningsprogram. Inte heller är det på samma sätt möjligt att ta ut information från musiken, att skapa sammanslagningar av låtar. Sen kommer det till kvalitén på låtarna, gällande hur stor utsträckning kommer formatet och ljudupplevelsen vara avgörande för hur väl detta projekt slår ut. Vilka former av mervärde kommer Spotify att erbjuda? Kommer det kopplas närmare artisterna och ders bolag? Vad finns det nu för möjligheter för att lyfta fram nya artister, att ta till vara att det går att välja artister själv. Vilka artister kommer uteslutas från biblioteket av tillgängliga låtar? Vem är det som kommer att styra utbudet? Och vad kommer människor välja att lyssna till? Hur ska ”konsumenterna” påverkas till att lyssna till en viss artist?
Permalänk
oktober 20, 2008 vid 8:27 e m
· Arkiverad under användare/internet, arbete/fritid, identitet, media, mobiltelefoni, normer, offentligt/privat, offline/online, självpresentation ·Taggad media, kommunikation, information, icke-medierad, medvetande
Jag har under den senaste tiden varit djupt försjunken i studier, har öppnat upp många trådar som jag kan spinna vidare här på bloggen. Något som jag intresserat mig för är mediad/icke-medierad tillvaro (vilket jag även visat tidigare). Framförallt så har intresset hamnat på hur den vardagliga tillvaron kan de sig som medierad, genom att tillämpa en uppfattning om social distans. Som att vi kan befinna oss distanserade från varandra i tid och rum, och ändå kommunicera med varandra, genom den information vi lämnat efter oss i objekt (exempelvis: en kvarlämnad varm kaffekopp). Detta är också kopplat till hur vi tematiserar, och bygger berättelser, om andra i vårt medvetande och hur rena sinnebilder av händelseförlopp som vi kan (åter)skapa. Tesen är således att vi alltid lever medierat, men att de är de teknologiska formerna som vi talar om när vi vanligtvis menar media.
Ytterligare en sak som jag intresserat mig för är vårt sätt att leva med små korta informationspulser, ”uppdateringar”, om oss själva; att vi strömmar vårt liv genom (teknologiska) media. För visst är det så, och konstateras ständigt, att gränser upphör och omskapas samtidigt som vi behöver gränser och därmed återuppstår dem i nya former, med hjälp av nya medel. Hur vi framställs är också genom dessa fragment, sammantaget med andra faktorer, men tenderar det till att bli formella uttalanden utan direkt intim och mer emotionell innebörd som kan koppla människor närmare varandra?
Permalänk
juli 7, 2008 vid 8:20 e m
· Arkiverad under berättelser, bloggande, emotioner, forskning, internetsociologi, media, normer, offentligt/privat, stolthet och skam, unga föräldrar, uppmärksamhet ·Taggad attention, norms, private/public, shame/pride, weblog, young parent
Last month I finished an essay about weblogs and young parents. It concerned how the norms about young parents and the boundaries of private and public were negotiated in this space. Read it here, or as PDF (all in english).
Abstract
The purpose of this qualitative study has been to give an understanding of how norms and boundaries of private and public associated with young parents are expressed and negotiated on weblogs controlled by young parents. The understanding of this may lead to evaluate the weblogs as media and its role in society and culture.
The theoretical model used is based on a theoretical examination of norms as reflection of culture and society and how emotions can negotiate these norms. The model is further developed by considering how the media of weblogs restructure the boundaries of private and public and makes self-expression a question of negotiating these boundaries. Of this transformation the weblog can be considered a public space and therefore need behavior in such places also be considered.
The findings in the study show that a dominating normative perspective is supported and defended in the weblog. There is a potential for the weblog to be used as an organizing tool for the creation of a joint perspective that may cause effects in the society. Independency versus dependency is negotiated. Dependency on social welfare and parents for economical and social support are seen as unwanted and independency is premiered. Maturity and immaturity is also negotiated. Maturity is used as an argument for having a child at young age and immaturity is used a counter strategy to question the legitimacy of the young parent. Shame and pride are the overarching practical strategies for negotiating these norms. Pride has been used for changing norms to ones perspective or strengthening the perspective. Shame has been used upon others to make them feel uncomfortable about their perspective and to make them change it. Attention management is used to give focus on or to take focus from wanted or unwanted perspectives. The boundaries of private and public gets re-negotiated as leakages from backstage appear on the weblog.
Read it here, or as PDF (all in english).
Permalänk
april 17, 2008 vid 7:16 e m
· Arkiverad under media ·Taggad analys, internet, media, medium
Jag funderat lite över internet som medium. Otaliga gånger har internet diskuterats som ett hybridmedium, där olika modaliteter och perceptuella handlingsmöjligheter framträder. Framförallt är det internets interaktivitet som betonas när det särskiljs från andra medier. Detta är dock att förenkla internet och andra medier.
Internet är inte bara ett deltagande media (socialt media) där kollaborationer bygger upp innehållet, det finns mer statiska monologformer även på internet. Samtidigt är det viktigt att påpeka att text, bilder och ljud har en social historia. Ur en sociohistorisk process har dessa växt fram genom samarbete och konflikt: ur en interaktiv process.
Mottagandet av det innehåll som medier sänder ut är även att betrakta som ett reflexivt projekt, där innehåll inbäddas i individens receptionskontext och innehållet är då, på sätt och viss, interaktivt när det får ett mer långvarigt avtryck. Det kan handla om hur radioutsändningar sätter igång tankeprocesser som senare får konsekvenser för framtida skeenden. Det vill säga: innehållet från media används i symboliska utbyten ansikte-mot-ansikte och utgör då materialet som i en interaktiv process konstruerar verkligheten.
Jag tycker att det är dags att gå ifrån att tala om ”internet” och istället börja gå in på de delmedium som innesluts i begreppet. Istället för att tala om internets möjligheter är det av större potential att exempelvis tala om strukturellt utformade webbloggar som medium. Självklart finns det avvikelser och bloggar används på olika sätt. Det måste finnas någon minsta gemensamma nämnare att ha som utgångspunkt för att inte fastna i en improduktiv relativism. Eller åtminstone utveckla gångbara begrepp för att analysera det flyktiga mediet vars innehåll, och därmed form, ständig förändras.
Detta må vara en diskussion som redan har passerat. Internet kanske har integrerats tillräckligt mycket i det kollektiva medvetandet för att börja tala om distinkta delar av mediet. Eller kanske är det så att det inte är möjligt att göra det, då fokuseringen hamnar för mycket på mediets konsekvenser för användarna än hur mediet formar användandet.
Permalänk
mars 6, 2008 vid 9:27 e m
· Arkiverad under McLuhan, media ·Taggad McLuhan, nya media, teknologisk utveckling
Mediateoretikern Marshall McLuhan påstod att ett nytt medium använder och kopierar föregående mediums innehåll. Förhållanden är väl i en del fall att betrakta som ömsesidigt, eftersom att ofta så existerar det föregående mediet jämte det nya mediet , och att även nya hybridformer uppstår. Hursomhelst, Anders Mildner, krönikör på Sydsvenska dagbladet som skriver om ”nya medier”, visar på några exempel hur nya medier bildas av gamla till innehåll och form:
Idag sms och mms – igår: lappar.
Idag fildelning – igår: kassettband.
Idag bloggar – igår: insändare.
Idag YouTube – igår: PS-filmer i Sveriges Television.
Idag Facebook – igår: skolkataloger.
Permalänk
