Internetsociologi

Ett EU-finansierat projekt, Primelife, har inrättats för att utveckla internetlösningar och applikationer som ska leda till en ökad personlig integritet samt diskutera identitetshantering på internet. Från Sverige deltar Karlstads universitet och dess datavetenskapliga avdelning i projektet.

Individuals in the Information Society want to protect their autonomy and retain control over personal information, irrespective of their activities. Information technologies hardly consider these requirements, thereby putting the privacy of the citizen at risk. Today, the increasingly collaborative character of the Internet enables anyone to compose services and to contribute and distribute information. Throughout their life with all its different facets, individuals will leave a trail of personal data. This enables various drawbacks for citizens and forms of unforeseen data use not endorsed by the citizens concerned. Employers access applicants’ online community profiles before inviting them to a job interview. Social networks in different countries have used details of customer’s online shopping habits or personal preferences without their permission. Such incidents raise substantial new privacy challenges:

1. how to protect privacy in emerging Internet applications such as collaborative scenarios and virtual communities
2. how to maintain life-long control over one’s private sphere.

Fryshuset i Stockholm har en verksamhet som kallas för nätvandrarna. Meningen är att dessa nätvandrare ska fungera som ett vuxet stöd för ungdomar där de interagerar på internet. Konceptet går helt enkelt ut på att vara tillgänglig. Under sommaren kommer de anordna en utbildning för en intresserade allmänheten.

Ny utbildning på Fryshuset: Att nätvandra
2008-04-18

Vilket ansvar har vi vuxna för att engagera oss i det som händer på nätet - och hur tar man som vuxen ansvar på nätet?

Vad gör en nätvandrare och hur gör man när man nätvandrar? Är nätet farligt? Hur kan man använda sig av nätet när man jobbar med ungdomar?

Kursen leds av medarbetare i Fryshusets projekt Nätvandrarna, och syftar till att problematisera kring frågor om ungdomar och Internet. Kursen tar avstamp i Nätvandrarnas erfarenhet av att finnas mitt bland ungdomarna på nätcommunities, men lyfter också upp generella frågor kring Internet. Du får en kortfattad översikt om hur communities är uppbyggda, och du får också möjlighet att själv prova på att vandra.

11 juni 09.00 - 16.00 (se vidare)

Webbsidan Barn och Internet slog för en tid sedan upp sina portar. Sidan handlar om barns användande av internet och hur det kan ske på ett säkert sätt. Jag har inte hunnit läsa allt innehåll och inte heller blivit medlem. Det har däremot Elza Dunkels på bloggen Nätkulturer gjort. Hon kritiserar sidan för att utan att uppge källa använda sig av hennes texter. Det skapar, som i många andra sammanhang, ett frågetecken om webbsidans trovärdighet.

Min första tanke när jag ser webbsidan utformning är hur det är påtagligt det är med annonser. Det brukar vara ett tecken på en vilja att skapa ekonomisk vinning och då eventuellt på bekostnad av kvalitén på informationen. Något annat som framträder tydligt är målgruppen för sidan, vilket inte är barn och ungdomar, utan föräldrarna till dessa barn. De ska berätta hur det är och vad man ska göra, var gränserna ska dras. Normerande, självklart, det finns inget annat sätt. Men som sagt, jag har inte hunnit titta närmare på sidan och ska inte såga den helt.

Bakgrund
Vi använder all tänkbar säkerhetsutrustning och skydd till våra barn. Bilbarnstol med fyrpunktsbälten, hjälm när de cyklar. Fritidsintressen som hockey och ridning kräver sina egna skydd. Överallt är vi vuxna med och påverkar barnets säkerhet, allt för att de ska vara så skyddade som möjligt.

När det kommer till användandet av Internet lämnas de flesta vind för våg i den digitala medievärlden. Samtidigt ökar oron stort bland vuxna för vad barnen gör på nätet. Vilka chattar de med? Blir de kränkta? Möter de på porr eller våld? Ja frågorna är många.

Enligt datainspektionens senaste rapport 2008-01-18 svarar en majoritet av våra ungdomar att deras föräldrar har mycket liten insyn i vad de gör på nätet. Det blir samtidigt allt mer vanligt att ungdomar helt eller delvis döljer sina förehavanden på Internet.

Vision
Huvuduppgiften för Barn och Internet är att skapa och driva en informativ och inspirerande webbportal för att öka vuxnas förståelse och kunskap om barn och ungdomars tid på Internet.

Vi vill med aktivt arbete få barn och föräldrar att gemensamt skapa en trygg grund för framtida Internetanvändande och måttlig tid framför skärmen.

Webbportalen presenterar fakta, aktuella artiklar, forskning, risker, preventiva råd, länkar och nyhetsbrev. Samtidigt ska portalen ge besökaren möjlighet att läsa webbloggar, utbyta erfarenheter och idéer i diskussionsforum.

Som vuxen är det viktigt att ta ansvar för barnens tid på Internet. (Barn och Internet)

Fake name generator skapar inte bara slumpmässigt påhittade namn utan även en påhittad adress och ett personnummer som passar till namnet. Tidigare kunde man slå i uppslagsverk efter (o)kända storheter och låna den personens namn, nu får man en hel identitetshandling.

De digitala fotspåren som lämnas efter personer kan således till viss del förvanskas om de tar sig an en fejkad identitet. Internet har ett inneboende frågetecken i och med att det är virtuellt. Det är dock inte alltid detta uppmärksammas. Lite beroende av hur mycket information som finns tillgänglig är det bara en skugga av en person utanför datorskärmen. Visserligen rör vi oss alltid gentemot skuggor av personer, deras fulla jag kan aldrig upplevas.

I kanal 5 igår visades programmet Dateline; producerat av NBC och baserat i USA och har sänts sedan 1992 (enligt Wikipedia). Jag har bara sett avsnitt men såhär var ploten till gårdagens avsnitt:

* En av polisen bemyndigad person - via Predator Justice - spelar en flicka under 15 år i en chatt
* Mannen X som söker sexuellkontakt med “flickan” får adressen till ett hus där hon ska vara ensam hemma
* X kommer till huset och en kvinna utklädd till minderårig lockar in mannen i huset
* I köket konfronteras mannen med programledaren
* X erkänner eller förnekar
* När X kommer ut ur huset tillfångatas han och sätts i häkte tillsammans med andra män som gått i samma “fälla”

Ett problem med programmet, ur en narrativ synvinkel, är att offerrollen är otydlig. Detta eftersom att det egentligen inte finns någon flicka som kan bli utnyttjad, utan en påhittad. Istället blir mannen som söker sexuell kontakt ett offer, inte som sexuellt utnyttjad eller som inte ansvarig för sina handlingar, utan för att han har blivit lurad. Ett antagandet är att aversionerna mot sådant beteende är så stora att trots detta så kopplas mannen starkt till förbrytarrollen.

Var det kommersiella intresset finns i att visa detta; var antas det allmänna intresset finnas? Spelar programmakarna på människors rädsla, eller kanske på deras fascination av hämnd och “rättvisa”? Programmet liknar många andra som producerats i USA, med förbrytare som fångas upp av lagens långa arm. Regulativa normer skapas och upprätthålls. Rättvisa ska explicit visas som segrare. Viktigt ur internetsociologiskt perspektiv är att programmet ställer implicita frågor om internet som medium.

Programmet kan ha mer generella konsekvenser. Jag uppfattar idén som ett sätt att skapa normer, inte bara för att förhindra sexförbrytare att söka kontakt på internet med minderåriga, utan även för att ifrågasätta hur öppet internet ska vara. Ska vem som helst kunna ta kontakt med vem som helst?

Detta uttrycks i bloggen MIN EGEN LILLA VÄRLD:

“Men det blir ju ganska tydligt här hur lätt det är att låtsas vara någon annan via internet..helt otroligt att så många vågar möta folk irl..efter att bara ha pratat via en chatsida eller liknande!! [...] Dateline visar ju ännu mer vad det är för freaks som lurar därute i cyberspace…”

I bloggen Junior Creative visar på samma sak, där hänvisas det till ett reklamfilm som visades i pausen till programmet. I annonsen söker en mamma kontakt med sitt barn anonymt för att göra en poäng över att hon har köpt pizza. Bloggaren sammanfattar inlägget med:

“Inte den mest oturliga mediaplacering, men jag blev i alla fall inte så sugen på en Grandiosa Power Pan.”

Slutligen så handlar programmet om att ifrågasätta teknikens struktur och tillämpning. Men de går inte till botten med vad det är som driver sexförbrytarna utan fungerar mer som en hov som samlar på sig anomalierna som skapar upprätthåller och skapar exempel för vad som är normal sexualitet. Även medvetenheten om sexförbrytares existens stiger hos allmänheten, media fungera genom att sätta en agenda att tala om. Detta är den viktigaste delen av programmet. Däremot är det inte tekniken som är problemet, sexförbrytare kommer antagligen hitta nya strategier för att säkerställa att de inte åker fast.

I Utbildningsradions projekt Mitt Liv 2.0 / Ungas vardag på nätet publiceras digitala berättelser om ungas liv på Internet. De digitala berättelser som finns tillgängliga idag handlar inte bara om livet på Internet, som nedladdningen av musik och att hitta internetbaserade vänner, men även skillnaderna och likheterna mellan att vara på och utanför Internet.

Projektet beskrivs såhär:

“Mitt liv 2.0 är ett projekt kring ungas vanor på Internet, som har syftet att belysa problemen men främst möjligheterna på nätet, och överbrygga klyftan till vuxna som inte delar dessa erfarenheter. Tanken är att projektet ska skapa en säkrare användning av Internet bland barn och unga, och att det ska sprida kunskap och öka förståelsen för barns och ungas vardag på nätet. På så vis vill vi inspirera till samtal om det sociala livet på nätet - mellan barn, unga och vuxna, så att vuxna bättre förstår vad nätet betyder för barn och unga idag.”

Projektet är skapat ur svenska medierådets kampanj: Det unga Internet. Detta som i sin tur är en del av ett europeiskt handlingsprogram för en säkrare Internetanvändning. Medierådet vill med denna kampanj:

• “öka medvetenheten och uppmuntra till dialog mellan barn och vuxna om säkert användande av internet och visa på mediets fördelar.
• utveckla och sprida verktyg och metoder för en säkrare användning av nätet
• stödja kunskap om internet och källkritik och lära barn att hantera nya medier på ett ansvarsfullt sätt.
• samarbeta med viktiga aktörer för att tillsammans öka medvetandet om Internetsäkerhet.
• informera om filtreringsprogram, säkerhetstjänster och hotlines.”

Se även Nätkulturer.

Jag skrev förra året en uppsats, som jag säkerligen kommer återkomma till, om bland annat betydelserna av emotionerna skam och stolthet för de sociala banden som existerar på och utanför Internet och övergångarna däremellan. På bloggen “My PhD Blog“, som handlar om ungdomar i Danmark och deras användning av Internet, har jag hittat denna “reklamfilm” från danska mediarådet. Det är tydligt att den har ett normerande syfte: tänk på vad du gör på Internet, du vet inte vem det är som ser dig. Filmen visar även skammens betydelse för det sociala livet, uppenbarligen så skapas det en otroligt förlägen situation när syskonen kommer på att de har utfört denna sexanspelning, web cam sex, tillsammans. De bryter mot normer gällande sociala relationer mellan syskon och hotar deras sociala band.

“Internetinteraktion” har onekligen verkliga konsekvenser på Internet likväl som utanför Internet. Det är av yttersta vikt att normer skapas för övergångarna mellan på och Internet, att det uppstår en medvetenhet om att det som sker på Internet sker “i verkligheten”. Inte minst visar de av media uppmärksammade våldtäkter relaterade till social nätverkssidor och communities.

Se andra filmer från danska medierådet här.