Internetsociologi

Internetdejtingsidor skapas i det uttalade syftet att föra människor samman till en emotionellt intensiv relation: kärlek. Det sätt som sidorna används behöver inte vara för detta syfte, utan kan användas för andra former av relationer. Det är också svårt att sia om utgången i ett möte över internet, eller utanför internet, och den relation som parterna då kommer att ha.

“Problemet” med internetdejtingsidor är deras uttalade syfte om att skapa möten med potential till kärlek. Vad händer då med människor som inte vill presentera sig själva som “kärlekssugna”? Det finns en viss förlägenhet i att avslöja sig, eller exponera sig, på en internetdejtingsida som kärlekssugen, åtminstone har jag uppfattat mig att det varit så. Internetdejting och samvaro på internet har setts som en skenbar form av något som bara finns i “verkligheten”, det vill säga utanför internet. Kategorierna verkligt och virtuellt har dock börjat att suddas ut. Internet integreras i vardagslivet för den digitaliserade delarna på jordklotet, internetdejting kan kanske börja jämställas med att träffa någon utanför internet. (jämför Emotionerna stolthet och skam och de diviergerande multiplexa sociala banden).

Andra alternativ finns för att ta kontakt med människor via sociala nätverkssidor (SNS) och communities med det outtalade syftet till en “intim relation” (för tillfället undviker jag en mer ingående definition). Då går det att dölja sina intentioner för andra, även om sökandet efter en partner på internetdejtingssidor sker anonymt är inte ens egen presentation anonym.

Om denna klyfta kan överbryggas, mellan uttalade internetdejtingsidor och “vanliga” SNS och communities, så är det möjligt att få fler människor att mötas på fler sätt med outtalade och uttalade intressen att skapa en intim relation. Samtidigt är det så att uppdelningen mellan olika intressesfärer för olika webbsidor relevant. Detta eftersom att det skapar en distinkt profil och appellerar på en individs identitet på olika sätt. På så sätt är det en fördel att dela upp sidor med uttalade syften och outtalade syften.

Jag skrev för ett par dagar sedan om hur det kan bli möjligt att söka efter ett specifikt ansikte/kropp med hjälp av ett referensfoto. Online Dating Insider rapporterar om en ny internetbaserad tjänst, Taaz.com, där användare kan ladda upp fotografier på sig själva och som enkelt kan retuscheras (förändra olika egenskaper i läppar, ögon, hud och hår). Dock är det inte genomgripande biologiska förändringar utan snarare handlar det om att förändra ytan genom olika färger (som smink och hårfärg/typ).

Let’s face it, most personal ad photos are a faint glimmer of reality. Men and women are equally guilty for posting photos that don’t reflect their true self. Photo variations include the “10 years ago” photo, the “hide the body” or most often, the “that dot way in the back is me”, in which case it could be the person, Angelina Jolie or Sasquatch.

Anyone who has tried online dating has at one time or another, walked away after a date scratching their head at why the blonde bombshell/handsome devil in the photo could look like, you know.

Most personal ad photos are simply bad photos. Blurry unrecognizable faces, or my favorite, the “10 hairstyle” profile. Short hair, long hair, a few extra pounds, thin as a rail. Will the real you please stand up? (Online Dating Insider)

Tjänsten är i stor utsträckning automatiserad och det verkar som att det är lätt hänt att det inte ser autentisk ut, vad nu autenticitet är, och inte är, i detta fall. Dessutom verkar många användare, åtminstone på topplistan, inte använder tjänsten så som skaparna avsett, utan ser det som en ploy och använder den för att uppenbart förändra ansikten till det extrema.

Användningen av tjänsten är beroende av individen, men dess öppna syfte är möjligheten att manipulera användarnens självpresentation till att bli mer diskursivt tilltalande. Den tillfälliga attraktionen kan, som ovan nämnts, leda till besvikelse men också som en inkörsport till att öppna upp en interaktion. Vi väljer ofta vår självpresentation genom bilder strategiskt på internet, vilket betyder att vi inte kan skapa alla perspektiv av oss själva utan bara det som vi känner passar oss för stunden.

Yttre symboliska attribut har alltid funnits och försvinner aldrig från människor. Vår självpresentation kan till en början ligga som en parallell till vår upplevelse av hur vi är, men kan efter en tid inlemmas i vår förståelse av oss själva. Som personen som alltid måste ha smink för att ingen har sett personen utan smink.

Microsoft har nyligen i USA lämnat in en patentansökan för en mjukvara som ska användas för ansiktsigenkänning. Image-Based Face Search kallas patentet, och där förklaras hur en referensbild med ett ansikte kan laddas upp från en mobiltelefon, dator eller liknande. Detta för att senare kunna jämföras med en mängd andra bilder och utifrån denna process hitta ansikten som liknar den uppladdade bilden. Det finns en marknad för detta inom flera olika sektorer i samhället. Framförallt sektorer förknippade med säkerhet och övervakning. Men det finns även andra mer kommersiella användningsområden.

På bloggen Dial A Phone, som handlar om internetdejting, kommenterar bloggaren Nick den potentiella effekten för denna verksamhet:

“Imagine a dating site that allowed you to upload a photo of a certain hot celebrity and then returned profiles of all the users who looked like them?

Another implementation of the software is a HotOrNot style application – the user is shown a face and then rates it according to how attractive they find the person.

As you can see from the screenshot below the user can say they really like a persons eyes but that they aren’t too keen on the mouth. Microsoft can then take this information and find some matches that are more suited to your tastes. This would have huge potential in the lucrative online dating industry.”

Detta är bara ett av många led i “förytligandet” av människor till att skapa en essens av yttre visuella egenskaper. Internetdejting strukturerar om det sätt som människor möts och de potentiella möten som kan ske. Genom internetmedia är det meningen att ett intryck ska medieras (förmedlas), detta konstrueras som ett spel, där individer positionerar sig själv till att falla en föreställd andra i smaken.

Jag tror att internetdejtarna kommer komma på strategier för att fångas upp i sökresultaten om detta implementeras i internetdejtingindustrin. Inte kommer människor att använda sig av det gamla passfotot i sina presentationer. Istället kommer redigeringsprogram att användas för att retuschera och därmed omskapa visuella självpresentationer. Kanske är detta en något drastisk syn på vad som kommer hända, men förskönandet av det yttre är något som är starkt förankrat i många individers upplevelse av sina kulturer.

Om det blir så att man söker efter personer som liknar kändisar, så undrar jag varför man vill vara ihop med någon som liknar en kändis? När personen egentligen söker kontakt med kändisen. Istället för att få en medierad upplevelse av kändisen, så får man nästan den verkliga personen till det yttre (deras övriga kvalitér är sällan synliga). Plastikoperationer har visat hur människor söker efterlikna kändisar med hög status genom att modellera om sina kroppsliga attribut. Men till vilken nytta? När de själva aldrig kan bli den kändisen, utan bara en blek kopia som påminner om originalet.

Så istället för att alstra originalitet kan det detta vara ett uttryck för att eftersträva ideal och skapa normer för hur den yttre kompositionen ska se ut. Detta är inget unikt för vår tid, men nu tillåter teknisk utveckling att göra det på ett mer effektivt sätt, och att vi nu lätt kan skapa och hitta dessa eftersträvansvärda ideal, i en djungel av självpresentationer.

Hur länge håller ytan? När börjar fasaden att spricka? När börjar man bry sig om andra kvalitér än det yttre?