Internetsociologi

Global Voices Online, som är en form av “oberoende” media, rapporterar från marginaliserade områden i världen genom medborgarjournalism. Ett delområde av webbsidan är framförallt fokuserad på yttrandefrihet och internetcensur. Där finns det en mash-up: en googlekarta kombinerad med information om områden i världen där censur mot olika web 2.0 webbsidor på internet har skett, men även information om olika grupper som kämpar mot censuren.

The Map does not aim to index all kinds of web filtering, but rather to provide an overview of online censorship efforts related to the social web and major web 2.0 websites. This project will also track and explore the relationships between anti-censorship groups in different parts of the world who are collaborating to defend the right to access web 2.0 tools and websites.

The Access Denied Map will try to contextualize and situate that battle by focusing on two areas:

1. the crackdown on web 2.0 websites;

2. the amplifying of local campaigns defending the right to access web 2.0 tools and websites.

The Access Denied Map will lead interested readers to content that enables them to support anti-censorship movements and keeps readers abreast of the filtering situation in various parts of the world. It will also facilitate collaboration between activists, allowing them to find each other, share tactics and strategies and experiences.

En gemensam nämnare för många av inläggen handlar om hur något ur den privata sfären, eller som ska hållas i skuggan för medborgare, blir till offentligt. Detta är basen för “many-to-many”sidor som byggs upp av användargenererat material.

In August 2006, Bahrain blocked access to Google Earth for few days. According to Bahrain Center for Human Rights, the reason of the block may be because Google Earth “allows users to see the lavish palaces and illegal coastal reclamations on land privately owned by members of the Al-Khalifa royal family, images which would otherwise be inaccessible to regular citizens.”

I en PR-relaterad undersökning av 4687 vuxna (över 18 år) och 2717 barn (8-17 år) genomförd på uppdrag av Symantec i åtta länder USA., England, Australien, Tyskland, Frankrike, Brasilien, Kina och Japan konstateras:

“We discovered that about half of adult Internet users (52%) around the world report having made friends online, leading us to believe that the old adage of “don’t talk to strangers” doesn’t apply when in online worlds. More surprising was that about half of users who made friends online (46%) said they enjoyed those relationships as much or more than friendships made offline. Other online activities ranking high around the world are dating (23%), using social networking sites (50%), and playing games (72%).”

Först och främst kan man fråga sig huruvida deras antaganden om att “inte tala med främlingar” inte gäller Internet verkligen är giltigt. För att en relation mellan två människor ska kunna upprättas måste de till en början vara “främlingar” med varandra, utanför som på Internet. Det vore konstigt att föreslå att människor aldrig talat med varandra på Internet tidigare. När det gäller “vänskap”så är det en annan sak; att skapa ett starkt socialt band till en annan människa kräver tid , engagemang och förtroende. Detta kan tydligen Internet bidra med, det är inget hinder att det är en medierad vänskap.

I samma pressrelease förekommer detta citat:

“´Parents are in the dark when it comes to knowing what their kids are doing online. They don’t have a clue how much time their kids are spending online. They don’t know where their kids are going when they are online. And, they certainly don’t know who their kids are talking to online. This report clearly demonstrates a global digital divide between parents and their cyber-savvy children. We’ve always taught our children not to talk to strangers in the offline world, and now we must teach our children how to safely exist in an online world filled with strangers.´ Marian Merritt, Internet Safety Advocate, Symantec.”

Här handlar det givetvis om att marknadsföra företagets produkter för ökad “internetsäkerhet”. Samtidigt så förespråkar Meritt att föräldrar ska övervaka barnens internetaktivitet: vad de gör och vilka de pratar med. Den digitala stratfieringen ska överbryggas genom kontroll. Kontroll och autonomi måste övervägas i relation till den personliga integriteten. Framförallt handlar det om att få barn att förstå att det som händer på Internet har verkliga konsekvenser även om det är tillsynens virtuell värld. Självklart bör det finnas en samsyn mellan barn-vuxen och kommunikation. Därför är det viktigt att inte fördöma det som barn och ungdomar gör på Internet.

Se även, unga nätkulturer.

Allteftersom Internet blir alltmer påtagligt och integrerat i vardagen så går det inte att bortse från att denna utveckling inte sker överallt. Individer och samhällsgrupper har olika tillgång till den digitala tekniken och besitter olika digital kompetens för att bemästra den. En del personer har blivit en del av Internet, andra är på god väg att nå dit. Samtidigt finns de personer som har lämnat Internet eller som av andra anledningar inte har tillgång till Internet. Här handlar det inte bara om digital kompetens, utan även andra faktorer så som ekonomiska förutsättningar för att införskaffa nödvändig teknisk utrustning. Det som sker, utan att direkt uppmärksammas i den publika sfären, är “the digital divide” eller den digitala stratifieringen som jag benämner den. Med “digital” så menas således inte bara Internet utan även andra informationsteknologiska artefakter som tillskrivs stor betydelse för det nuvarande svenska “samhällslandskapet”.  Mer och mer av de samhälliga funktionerna i offentlig sektor förläggs till Internet, (jfr. 24 timmarswebben), så som bankärenden, ansökningar och så vidare. För vidare information och kontakt är för det mesta Internet det alternativ som bjuds. En fråga som då uppkommer är om detta tar till vara på allas intressen och/eller möjligheter.

För att göra det än mer överskådligt så skapar jag en typologi av fyra idealtyper:

·         De som har tillgång till Internet:

• Digitala infödingar (”digital natives” eller ”netizens”)

Individer och samhällsgrupper som har vuxit upp med digital teknik, så som internet. Tenderar till att ta Internet som något självklart.

• Digitala invandrare (”digital immigrants”)

De som vuxit upp utan tillgång till digital teknik. Till en början så var alla digitala infödingar digitala invandrare och blev så småningom, vid något tillfälle, digitala infödingar.

·         De som inte har tillgång till Internet:

• Digitala utbölingar

En ny term som kan användas för de som inte tagit den digitala tekniken i anspråk.

• Digitala utvandrare

Ytterligare en ny term. Dessa beaktas sällan, kanske för att de, likt de digitala utbölingarna, är svåra att finna och göra sin röst hörd när det tas för givet att alla har tillgång till den digitala tekniken. När de gäller dessa två kan det även finnas en förväntan att dessa personer ska finna den digitala tekniken.