I texten redogör jag för varför jag valt att diskutera Wikipedia. Därefter identifierar jag de uppfattningar om kunskap och sanning som förspråkas på Wikipedia. Slutligen reflekterar jag över de uppfattningar om kunskap och sanning som kommer till uttryck i relation till Donald Davidsons idé om triangulering och tre slags kunskap.
Jag har valt att reflektera över de(t) sannings- och kunskapsuppfattningar som förmedlas genom svenska versionen av den användargenererade nätencyklopedin Wikipedia. Istället för att granska enskilda artiklar så riktas istället intresset till riktlinjer och policyer som, i olika utsträckning, kollaborativt utarbetats av Wikipedias deltagare och grundare. Dessa riktlinjer är således mer eller mindre kontroversiella. Det finns dock ett antal officiella policyer som är svårare att förändra än de övriga riktlinjerna. Dessa betraktas ofta som accepterade av ”allmänheten” och är den standard som man anses bör följas. På detta vis är det inte en direkt kulturanalys av de skeenden och verksamheter som bygger upp tjänsten, om nu inte detta sker indirekt, utan snarare om de dokument som är möjliga att referera till för att hävda sin sak och som utgör ”tanken” med Wikipedia. Med utgångspunkt från detta handlar det således om de anspråk på sanning och kunskap som artiklarna får möjlighet att göra i förhållande till någonting annat som de förhåller sig till. Wikipedia, är som sagt, ett kollaborativt användargenerat uppslagsverk där deltagare både är skapare och konsumenter av innehåll vilket därmed överskrider andra former av statisk förmedling av medielagrad information. De eventuella anspråk som görs på sanning och kunskap måste (i det ideala fallet) fästas på något, nämligen argumentation, en argumentation som kan få kraft genom att hänvisa till vedertagna riktlinjer där de fleras aggregat av massivt samtycke (under förutsättning att det är just samtycke det handlar om) skapar en utgångspunkt för bedömning.
För mig uppkom intresset för att välja just Wikipedia när jag fick en artikel refuserad, med hänvisning till policy. En artikel som för mig var både kunskap och sann. På så sätt vill jag ta reda på mer om dessa riktlinjer.
Samtliga policyer går in i varandra. En som kan betraktas som överhängande de övriga är: Strunta i reglerna [5]. På detta vis ges deltagare en anarkistisk möjlighet till förändring, om de anser att reglerna hindrar personen från att utveckla tjänsten. Detta är då lite av en paradox, regler/riktlinjer är till för att följas men du behöver inte följa dem om de hindrar dig. På så sätt är de regler med undantag och detta levererar en specifik syn på kunskapsutveckling om
något som bryter loss och går in på nya oetablerade vägar (jämför här Feyerabends vetenskapsideal, se Hartman, 2004, s. 183). Dock kan detta hamna i motsättning till den grundläggande tanken i riktlinjerna, att om de flesta håller något för sant så är det också sant, dvs. ett mer eller mindre fragilt konsensus råder [4]. Något som i konfliktsituationer ska vara baserat på argumentation. Formuleringar ska därför enligt riktlinjen Skriv utifrån en neutral utgångspunkt [6] vara formulerade så att alla kan acceptera dem. Vidare kan detta bli en fråga för hur konsensus faktiskt uppkommer. Hållningen som levereras i riktlinjen Förutsätt att andra har goda avsikter [1] innehåller tanken om det goda kollektivet som vill bidra till utveckling av tjänsten, att det finns goda intentioner. På så sätt kan även den tidigare nämnda riktlinjen [5] blir förstålig. Davidsons välvillighetsprincip ligger här nära till hands (se nedan).
Kunskap, enligt den klassiska analysen, innebär sanna rättfärdigade trosföreställningar som man har goda skäl att tro på (Hartman, 2002, s. 31ff). Sanning kan enkelt sett ses som överensstämmelse med världen, där trosföreställningar är sanna om det som tros på verkligen är fallet (Hartman, 2004, s. 22). Eftersom att texten om Verifierbarhet [6] just heter verifierbarhet så ligger det nära till hands att se Wikipedia som ett projekt utifrån den logiska positivismens kunskapsanspråk på verifierbar kunskap. De artiklar som produceras ska därför inte vara helt fristående, utan baseras på andra källor som verifierar de anspråk på kunskap som görs gällande och på så sätt berättigar dessa och gör dem sanna. Så, i förenklad form, utifrån att en sats i en artikel är sann eller falsk, eller meningsfull, baserat på enskilda observationer (eller källor). Där källor ges olika vikt baserat på dess vetenskapliga status [4].
Dock är det med detta svårt att slutligen verifiera något, som kanske skulle visa sig i Wikipedias progress i att aldrig vara något avslutad. Därför bör det inte handla om slutlig verifiering. Detta uttrycks även i riktlinje [4] där det som eftersträvas är att så nära som möjligt avspegla en ”sann neutral infallsvinkel”. Idéer presenteras så att de inte ska förekomma några motsättningar mellan olika åsiktsbildningar, sanning blir därför till att
kompromissa för att nå överensstämmelse mellan ett stort antal deltagare. Här ligger därför tanken om koherens, på så sätt närmas även relativism. I samma riktlinjer värjer man sig också från fullständig objektivt sakframställande, som anses vara omöjligt och hävdas, tillsammans med neutralitet, vara vars innehåll är beroende av tid, plats och person. Å andra sidan är det av intresse inte vad som egentligen är utan vad andra anser, men i detta är det också ett inbyggt kunskaps- och sanningsanspråk. Det som hävdas måste vara både sant och
kunskap oavsett om själva innehållet i artikeln är sann så måste det förhålla sig förenligt med hur det verkligen förhåller sig. Eftersom att det är den delade, allmänt accepterade, kunskapen som får gälla så är det en teori om sanning baserat på konsensus som gör sig gällande. Det är så det beskrivs i riktlinjerna, men detta kan också ses som ett pragmatiskt projekt. Där de konsekvenser vissa anspråk har gör gällande dess giltighet som kunskap och sanning, dvs. om inte en sats mottas positivt av samfundet av användare betraktas det inte heller som kunskap och sant.
Davidson (2004, s. 342) talar om tre former av kunskap, eller olika sätt att få tillgång till verkligheten. Den första formen handlar om hur kunskap om den naturliga världen är möjlig genom ett medvetande, den andra formen handlar om hur det utan evidens eller observation är möjligt att veta innehållet i ens eget medvetande och, slutligen, hur det är möjligt för ett medvetande att ha kunskap om ett annat (Davidson, 2004, s. 344). Dessa är irreducibla och
ingår hos Davidson i ett holistiskt projekt där gränserna mellan dem är suddiga. Till detta kan det objektiva, subjektiva och intersubjektiva kopplas. Den objektiva sanningen är bara möjlig genom kommunikation och blir därav något intersubjektivt. Tillsammans med andra ingår människan i en medvetandegemenskap vilket grundar subjektiviteten (Davidson, 2004, s. 355). Detta kan jämföras med triangulering nedan. Denna medvetandegemenskap kan ses vara utsträckt i deltagande i Wikipedia. Kopplat till detta är även att en intersubjektiv norm är en
objektiv norm, vilket betyder att det människor enas om är det som är sant (Davidson, 2004, s. 348). Detta stämmer väl överens med Wikipedias projekt om att en konsensus ska uppstå kring texter och att de vid otydligheter ska diskuteras för att en konsensus ska uppstå (detta är något som skulle kunna diskuteras utifrån Habermas universalpragmatik). På så sätt är medvetandegemenskapen den måttstock i hur världen betraktas, de är genom andra och språket som tänkande uppstår (Davidson, 2004, s. 354f). Välvillighetsprincipen är en
människosyn och sätt att tolka och förstå andra människor. Andra människor förstås som logiskt konsistenta och att vi skulle reagera på ett likartat sätt i en likartad situation, dvs. gör människan logisk och att den har sanna övertygelser om världen som stämmer överens med ens egna (Davidson, 2004, s. 347). Wikipedia bygger på en tanke om radikalt förtroende. Detta innebär i princip att deltagarna betros besitta den kunskap och ansvar som behövs för att kunna producera och utveckla ett webbaserad uppslagsverk. Det är deltagarna som tillsammans ska vara i kontroll.
Triangulering innebär en ömsesidighet, att skapa förståelse av den andres tankar och betydelser. att tillsammans ha en gemensam erfarenhet som skapas av en gemenskam orsak (Davidson, 2004, s. 349). Betrakta varandras reaktioner på stimuli och därigenom orsaksbestämma och ge tankar och tal innehåll. Här uppstår då det subjektiva ur det intersubjektiva och i detta är det objektiva förbundet. Men tolkningen är tagen med en speciell
mätapparatur, vilket inte gör den mindre giltig men beroende av den specifika mätapparaturen som man tolkar den andre (Davidson, 2004, s. 351). För att de ska kunna uppstå en förståelse vid kommunikation mellan talare och tolkare så måste det förstås vad talaren menar med sina ord (Davidson, 2004, s. 346). Därför är det viktigt på Wikipedia att be om förtydliganden, något som betonas i policyerna.
Noter
[1] Wikipedia:Förutsätt att andra har goda avsikter, officiell policy
[2] Wikipedia:Otillbörlig vikt
[3] Wikipedia:Relevanskriterier
[4] Wikipedia:Skriv från en neutral utgångspunkt, officiell policy
[5] Wikipedia:Strunta i reglerna, officiell policy
[6] Wikipedia:Verifierbarhet, officiell policy
(Samtliga hämtade 2009-02-12 11:30)
Litteraturförteckning
Davidson, D. (2004) Språk, tanke och handling. Stockholm: Thales.
Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund:
Studentlitteratur.
