Flödet av information på internet är fritt i två bemärkelser. För det första, flödet kan ske obehindrat genom över ett nätverk av knytpunkter, tekniska såväl som mänskliga, där informationen når från källan till flertalet mottagare. För det andra, så är informationsflödet ofta gratis, eller en åtminstone en väldigt liten kostnad, för den enskilda individen att sända ut. Antalet mottagare är beroende av faktorer som var informationen publiceras, vad det är för information och dess förmåga att sprida sig.
Överlag skapas en rörelse från ett tidigare centrum för information till en gigantisk periferi. Visst har det varit så att information färdats mellan människor, i direkta möten, över telefon och via brev. Det gör det fortfarande. Men den stora spridningen av en statisk information i envägskommunikation genom ett medium har skett av traditionell media, såsom: television, radio och tidningar. Detta var centrumet, utifrån denna så spreds informationen, utan att direkt påverkas av sina mottagares reaktioner. Informationen var i viss mån fackgranskad, baserad på en ideologi eller agenda för mediet och en gemensamt överenskommen publiceringsetik. Centrumet består, det finns även representerat på internet, och nya aktörer och konglomerat fyller upp denna kärna. Dock är periferin av ”röster” mer påtaglig, de kan synas, de kan påverka som aldrig förr, speciellt om de formas till att skapa en gemensam röst. Visst skapas det en elit, där vissa personer som publicerar har en stor läsekrets och i olika grad nå ut med ett budskap. De kommer få större betydelser, tills de har utvidgat centrumet, till att även innesluta dem. Logiken består: det handlar om att hitta läsare.
Det som är problematiskt är att det inte finns några klara riktlinjer för vad som får publiceras i periferin. Ibland kan det vara aktörer som klampar någon, eller något, på tårna och gör en fadäs, samtidigt som personen ser det som en del av vad det innebär att blogga, eller vad det nu är för verksamhet som personen sysslar med. Detta är inte att förringa traditionella medier, som även dem kan göra liknande ”felsteg”. Detta är beroende av den etik som aktören ser sig beakta, om den ens är konceptualiserad. Anonymiteten är vansklig, men nödvändig, då detta möjliggör att den privata sfären upprätthålls.
Hemligheter kan läcka ut, eller handskas på ett sätt som är utom kontroll av dem som har intresse av att den aktuella informationen hålls inom en viss krets. Det har uppstått en ny synlighet, där ibland skonigslösa avslöjande läggs fram för allmän beskådan. Censur leder till att informationen hittar nya vägar, som det så många tidigare gånger visat sig, men att med internet underlättas det än mer än tidigare.
Detta inlägg kan ses om en del av debatten, men inte bara, om ”obduktionsbilderna på the Pirate Bay”. Några bloggröster om händelsen: Mikael Persson, Life of Peter, Anders Mildner.
