Till ett kommande projekt har jag letat efter normöverträdelser på internet som leder till en digital skandal (se Lynchning och skamgörande, ”Skammad” online). Intressant nog så verkar det inte som om jag hittar några fullfjädrade skandaler där deltagare samlar digitalt lagrad information om förbrytaren. Exempelvis har jag tittat närmare på personer som blivit lurade på Blocket genom att de förskottsbetalat men inte fått varan (som är en ganska vanlig företeelse). Jag hittar väldigt få förekomster i bloggosfären av sådana berättelser. Mer förekomster är det i forum där också aktiviteten är högre på deltagarna. Det verkar inte som att dessa modererade forum gör det möjligt att hänga ut personer fullt ut. Information om förbrytaren hindras, personer som lägger upp alldeles för personlig information bannlyses. Samtidigt finns det en medvetenhet om att personen som utpekas inte behöver vara den faktiska förbrytaren. Till viss del läcker dock personlig information och berättelser om personen igenom.
Som exempel på detta är det en person som lurat till sig en handpenning på Ipod. Det visar sig senare att personen faktiskt använde sitt riktiga namn. Men att personen inte finns i Sverige och har uppgett en felaktig adress i Tyskland. Det blir ett drama där personens rykte säkerligen dras i smutsen. Det räcker med en enkel sökning på hans namn på en sökmotor för att finna brottet, som även delas av en person som bodde i samma svenska stad som förbrytaren. Detta är problematiskt. Denna person blev kontaktad och hade även tidigare blivit kontaktad i samma ärende när bedragaren tidigare varit farten.
Ytterligare exempel visar på hur familjen till förbrytaren kontaktas och hotas och hur polisen lågprioriterar brottet. Detta leder till en potentiell lynch mob som kan ta stora proportioner. Men tydligen är inte normbrottet och de digitala fotspåren tillräckligt tydliga för att det ska vara möjligt i de fall som jag påträffat.
