Internetsociologi

Microsoft har nyligen i USA lämnat in en patentansökan för en mjukvara som ska användas för ansiktsigenkänning. Image-Based Face Search kallas patentet, och där förklaras hur en referensbild med ett ansikte kan laddas upp från en mobiltelefon, dator eller liknande. Detta för att senare kunna jämföras med en mängd andra bilder och utifrån denna process hitta ansikten som liknar den uppladdade bilden. Det finns en marknad för detta inom flera olika sektorer i samhället. Framförallt sektorer förknippade med säkerhet och övervakning. Men det finns även andra mer kommersiella användningsområden.

På bloggen Dial A Phone, som handlar om internetdejting, kommenterar bloggaren Nick den potentiella effekten för denna verksamhet:

“Imagine a dating site that allowed you to upload a photo of a certain hot celebrity and then returned profiles of all the users who looked like them?

Another implementation of the software is a HotOrNot style application – the user is shown a face and then rates it according to how attractive they find the person.

As you can see from the screenshot below the user can say they really like a persons eyes but that they aren’t too keen on the mouth. Microsoft can then take this information and find some matches that are more suited to your tastes. This would have huge potential in the lucrative online dating industry.”

Detta är bara ett av många led i “förytligandet” av människor till att skapa en essens av yttre visuella egenskaper. Internetdejting strukturerar om det sätt som människor möts och de potentiella möten som kan ske. Genom internetmedia är det meningen att ett intryck ska medieras (förmedlas), detta konstrueras som ett spel, där individer positionerar sig själv till att falla en föreställd andra i smaken.

Jag tror att internetdejtarna kommer komma på strategier för att fångas upp i sökresultaten om detta implementeras i internetdejtingindustrin. Inte kommer människor att använda sig av det gamla passfotot i sina presentationer. Istället kommer redigeringsprogram att användas för att retuschera och därmed omskapa visuella självpresentationer. Kanske är detta en något drastisk syn på vad som kommer hända, men förskönandet av det yttre är något som är starkt förankrat i många individers upplevelse av sina kulturer.

Om det blir så att man söker efter personer som liknar kändisar, så undrar jag varför man vill vara ihop med någon som liknar en kändis? När personen egentligen söker kontakt med kändisen. Istället för att få en medierad upplevelse av kändisen, så får man nästan den verkliga personen till det yttre (deras övriga kvalitér är sällan synliga). Plastikoperationer har visat hur människor söker efterlikna kändisar med hög status genom att modellera om sina kroppsliga attribut. Men till vilken nytta? När de själva aldrig kan bli den kändisen, utan bara en blek kopia som påminner om originalet.

Så istället för att alstra originalitet kan det detta vara ett uttryck för att eftersträva ideal och skapa normer för hur den yttre kompositionen ska se ut. Detta är inget unikt för vår tid, men nu tillåter teknisk utveckling att göra det på ett mer effektivt sätt, och att vi nu lätt kan skapa och hitta dessa eftersträvansvärda ideal, i en djungel av självpresentationer.

Hur länge håller ytan? När börjar fasaden att spricka? När börjar man bry sig om andra kvalitér än det yttre?