I ”The future of reputation” (här finns hela boken online) påstår Daniel Solove att bloggarna tagit rollen som normpoliser. Solove beskriver en omtalad händelse (Dog poop girl) där en kvinna – efter att ha blivit påtalad – vägrar plocka upp sin hunds avföring. Bilder från händelsen startade en våg av händelser i bloggosfären. Det gjordes löjeväckande nidbilder av kvinnan och det publicerades privat information om kvinnan, bloggarna bidrog med små detaljerade bitar som slutligen formade hela kvinnans historia. Detta lär har skapat en så stor skam att kvinnan inte längre förmådde att fortsätta på det universitet där hon studerade. Daniel Solove menar att detta – bland annat – är ett exempel på ett av de grundläggande problemen med den av Internet skapade medborgarjournalistiken: hur yttrandefrihet står i ett fragilt förhållande till den privata sfären.
När en person eller sociala organisationer blir uthängt för ”skammning” av detta slag är det för att bryta loss dessa normbrytande anomalier från den normativa samhällsordningens goda sida och lösa de band som förenar dem med ”oss andra” normföljare. Denna uthängning kan drivas av en så stark kraft att de individuella konsekvenserna inte beräknas, eller så är det just detta som beräknas vilket väcker frågor om kontroll, övervakning och riktlinjer. Detta är med andra ord ett förvärrande av kvällspressens sensationsjournalistik. Kanske är det en ny etik som ska växa fram, gällande vårdandet och hänsynen av den privata sfären. Men så blir nog inte fallet. Istället kan vi nog räkna med ett bistrare klimat på Internet där bloggare kan drivas av ett behov av att statuera exempel och att för vissa anledningar hylla och håna andra (som exempelvis Perez Hilton).
Det är trots allt så att det är människor tillsammans som skapar denna skam som hotar det kollektiva sociala bandet. Detta stigma är svårt att bli av med. Skeletten i garderoben visar sig ute på Internet och lever kvar utan att den träffade individen har kontroll över innehållet och dess spridning.
