Nya system, som exempelvis Joost, för att distribuera television via Internet är facinerande. Antalet kanaler är inte begränsat till frekvensomfång och krav på externa apparater. I de nya systemen finns det inte TV-tablåer, vilket gör det möjligt att själv välja program (Joost har idag 20 000 olika program) som även finns tillgängliga under en större tidsrymd. Om publikens uppmärksamhet redan tidigare var splittrad på flera kanaler och program, så blir publiken än mer fragmentiserad då tidsdimensionen upphör. Det sker en invidvidualisering av TV-tittandet och genom konvergens skapas nya interaktiva möjligheter. Joost öppnar upp möjligheten att söka efter innehåll och att interagera med andra tittare. Antagligen kommer även kanaler som baserar sig på användargenererat innehåll á la YouTube att skapas i större utsträckning. Kanske kommer de stora formaten att avta då även reklamintäkter måste genereras på annat sätt än reklampauser och öppna upp för sådana nichkanaler.
Den stora massan splittras i TV-tittandet, vi går från kollektiv till mindre intressegrupper och har kanske inte tillgång till samma symboliska resurser. Om vi föreställer oss en framtida situation där alla ser på Internettv på detta vis. Innehållet skapas och finns tillgängligt under en lång tid skapar det konsekvenser för vad folk har gemensamt. Det tillfälliga storbråket i en TV-soffa får en mer utdragen karaktär, där uppmärksamheten hos tittarna kommer i och med att information om händelsen sprids över det sociala nätverket och andra informationskanaler. Detta ligger långt i framtiden, fortfarande så har den traditionella televisionen ett stort antal tittare. Exempelvis hade senaste melodifestivaltävlingen 3,4 miljoner TV-tittare.
